I giftastankar

Alltså. Om någon saknar en viss kommentarshuligan känd under ett antal namn så är han (japp, jag är säker på att det faktiskt är en han) numera blockad när det gäller diverse anonymitetstjänster och även hans normala telia-konto. Han hittar säkert något sätt att ta sig in igen men nu har han satt sin sista potät i det här potatislandet. För jag kan ta att en person ogillar mig, ogillar mina åsikter, leker martyr whatsoever. Jag kan även ta att personen ifråga väljer att vara anonym. Men jag tar inte att någon försöker lura mig och segla in under falsk flagg. Där går liksom gränsen. BRB totaltrashade den gränsen genom sina senaste uppenbarelser lil respektive “Hit me baby“. Alltså är han inte välkommen längre. Han får helt enkelt finna andra jaktmarker att lämna sina gnälliga, pk-fyllda kommentarer. I will hunt his ass if he shows up.

Hur är det annars då? Fan vet. Jag blir ofta låg efter att ha betalat räkningarna. En sån gång inser man svart på vitt att man jobbar skiten ur sig och ändå räcker pengarna knappt till en latte. Idag höll jag för övrigt på att få tokspel på mitt Allkort. För var jag än gick så funkade det inte – och istället för att säga (som det var): att jag inte hade några pengar kvar på krediten (jo – hundra spänn…) så blev jag liksom sedd som en misstänkt person vars kort bouncade. Jag måste fan förklara vad som hände för tjejen på Shell för hon såg besviken ut på nåt jäkla sätt (jo, jag köper ju helst snus på Shell eftersom de behagar vara ett av de få ställen i Falun som säljer Lucky Strike-snus och Marlboro Wides). Det är ju lite sådär att man skaffar en sorts relation med personer på närbutiker och kiosker dit man ofta går.

Det värsta var ändå att kortet fuckade upp sig på Apoteket. Jag var där och hämtade ut mina sista (ever hold your thumbs) lyckopiller. Recepten är slut och fan om jag tänker betala en halv tusing för att få nya. Men när jag skulle betala så funkade det inte. Så nu ligger min påse piller någonstans på Apoteket i centrala Falun, och vis av erfarenhet lär de vara försvunna imorgon. Och då är jag nästa vecka utan medicin. Visserligen är målet att snart sätta ut den, men planen är inte att göra det under hell-month November…

Ny medarbetare och visserligen har hon jobbat lite förut hos oss, men det kommer att bli bra. Vi har nog växt på oss båda två. Förra gången slutade det sannerligen inte speciellt bra. Nu har vi mer klara roller – och slipper Projektledaren From Hell som skapade så mycket skit. Dagen har gått åt till en hoper interna möten, och strategiska diskussioner om vilken kreatör som ska sitta på vilket konto. Sen surade jag ihop över en kund som får en jävla massa extra men inte på något sätt verkar se det. Visst – potential till långt samarbete och så men det är lite ‘show me the money’ snart. Eller se åtminstone vad som skapas. Å andra sidan är det inte helt enkelt att förstå värdet av konceptualiseringar, strategiska grundjobb och varumärkesplanering om man endast tänker “annons”. Och det är vårt ansvar att åtminstone försöka att pedagogiskt bevisa det för kunderna. Å tredje sidan kan vi bara försöka – det är jävligt svårt att lära gamla hundar sitta och få kunder att se bakom logotypen.

HS stack iväg och tränade på Friskis & Svettis ikväll. Jag la Terrorprinsessan. Saga lästes ur en samlingsvolym med de mest romantiska historierna om Disneys olika kvinnliga figurer (nej, inte Kajsa Anka). För tillfället är TP en sucker för Askungen så vi läste om Askungens bröllopsbestyr. När vi var klara så sa TP:
– Det var så vackert att jag nästan blir lite ledsen!
– Men det är väl bra ledsen du blir?
– Ja. Det är så att jag nästan vill gifta mig nu.
– Nänä. Det får du inte. Om det inte är med pappa du tänker gifta dig med!
– Men pappa! Det går ju inte! Du är ju redan gift ju!
– Jamen…
– Jag tänker gifta mig med Albin! Fast han älskar inte mig. (Detta sägs med en glad min ungefär som om det var ett mindre problem.)
– Gör han inte? Vem älskar han då?
– Det vet jag inte. Men jag är kär i honom. Och jag tror att August är kär i Hanna.
– Eh… jaha. Men kan du inte vänta lite med att gifta dig? Typ tjugo-tjugofem år eller nåt?

Det är dags att köpa saltbössa. Och ett exemplar av Finanskalendern.

Och hon är fasen en sanslös sucker för romantik, prinsessor och allsköns rosa blingbling. Det är fan inte mitt fel! Det är tur att hon fortfarande är lika förbannad mest hela tiden annars skulle jag bli orolig.

Dags för nattning även av den sista mohikanen.

Andra bloggar om: , , , , ,