Vem fan har dragit upp värmen?

Agent 25s sammanställning av hur miljöproblem omskrivs i media under tre år ställer snarare medias val av nyheter i fokus än att det skulle skett någon egentlig värderingsförändring hos läsarna:

Förändring i procent 2003-2006
1. Klimatförändringar 1 288 %
2. Algblomning 805 %
3. Ozonlagret 450 %
4. Övergödning 249 %
5. Miljögifter 248 %
6. Utrotningshotade djur- och växter 207 %
7. Försurning 4 %
8. Utfiskning – 13 %
9. Oljeutsläpp – 16

Det man kan utläsa är följande:

  • Reella miljöproblem ställs i skymundan för de riktigt stora frågorna dvs. de frågor som vanliga människor egentligen känner sig rätt maktlösa emot. Det innebär att media kan köra på rätt rejält, och ställa politiker och kändisar mot väggen när det gäller deras miljöhänsyn – men utan att egentligen nämnvärt oroa läsarens egna liv (förutom att ge dem lite handfasta råd hur de kan spara miljön).
  • Det globala hotet. Ett sorts hotande global katastrof ser bättre ut på löpet än tomma innerhav, oljefläckade fåglar (det känns så ’99) eller igenväxta sjöar. Det globala hotet säljer också – det inser goda strateger efter framgångarna hos diverse främlingsfientliga partier. Så bättre att köra global uppvärmning än de mer närliggande och akuta problemen utanför dörren.
  • Människan är alltings mått. Det är människan som styr vädret indirekt. Inga andra, eventuellt mer naturliga faktorer, kan förklara det hela. Ty då omskakas människan överhöghet över naturen.

Man kan lugnt säga att någon lyckats väl med sin PR-insats inför klimatmötet. Det är någon som verkligen velat ha upp det på agendan, och jag är rätt eager på att få höra någon journalist faktiskt berätta att det hela har handlat om en stor PR-insats från någon av de riktigt stora byråerna.

För det hela är en smula too good to be true, att medias totala fokus under ett par veckor ligger på klimatförändringar. Ett par veckor som avslutas med ett möte om just detta. Ett möte där USA åter blir i skottgluggen för deras idoga vägran att skriva under Kyotoavtalet.

Agent 25:s analys lämnar mycket i övrigt att önska:

I takt med att människans påverkan på klimatet blir allt mer tydligt har mediernas intresse för frågan ökat.

Knappast troligt. Snarare beror medias agenda på incitament skapade av intresseorganisationer och deras alltmer starka professionella PR-lobby. Det hela bygger också på en rätt märklig vaghet i prognoserna för den globala uppvärmningen – man väljer att inte väga en global uppvärmning mot den naturliga longitudinella fluktuationen i vädret.

Jag tycker att klimatfrågan är viktig. Så pass viktig att jag anser att den bör tas på allvar och inte bli en mediehändelse. Den bör diskuteras utifrån faktiska och sannolika prognoser – inte utifrån ett katastrofscenario som endast bygger på enklast möjliga sanningar. Fr a skapar mediestormen snabbt en mättnad, och publiken söker något annat. Något nytt att förfasa sig över.

Men skapar det här inte ett höjt medvetande? Jo, till viss del. Problemet är väl att varje sån här mediakampanj riskerar att kosta mer än det smakar för det som kampanjats för, eftersom det alltför ofta sker en värderingsmässig backlash efter en stark mediekoncentration. Folk gillar underdogs. Och om media väljer att alltför hårt skapa en bild av en samstämmighet mellan frågan och de som styr, väljer mottagaren att till slut se frågan som Goliat – det finns en djupt liggande önskan att inte gå i de styrandes ledband.

Man får tycka att jag är cynisk. Men imorgon är en annan mediedag. Och konferensen om den globala klimatförändringen är slut.

Andra bloggar om: , , , ,