Funderar allvarligt på att bara dra. Sticka ifrån. Jag står inte ut med ordlösheten1, kargheten. Hon förändras när hennes föräldrar är i närheten. Vår tvåsamhet spricker i kanterna, för med dem är hon uppenbart mer hel.
Istället packar jag Renaulten full med uppsågade telefonstolpar, papper, gamla färgburkar. Tänder en cigg i bilen trots att jag vet att den gigantiska högen färgburkar kan fungera som en brandbomb. Åker ut och slänger skiten. Det är min dag, min lott.
Andra bloggar om: ordlöshet, karghet, sopstation, brandbomb, lott, hon, relationer
- Visserligen håller barnen ordrikheten högt men det är inte det [↩]