Anna Larsson skriver oerhört hårt och krasst om svensk socialpolitik (för man kan inte säga att enskilda socialarbetare gör fel – de följer enbart sina direktiv):

Bobby som misshandlades till döds, flickan som födde sin pappas barn när hon var 13 år, Freddie, den adopterade pojken som vansköttes till döds, och nu den 12-åriga flickan som knivhuggits till döds av sin egen styvpappa bevisar motsatsen.

Grannar ringer inte till socialen. Och om socialen ändå mot förmodan får in en anmälan så kommer de inte och omhändertar barnen. De bokar en tid och frågar om allt står rätt till. Och svarar du ja är det bra med det.
För barnens bästa, heter det.