Tidigare skrev jag om att Peter Skeppström, SSUs pressekreterare, inte setts till speciellt mycket under de senaste dagarnas mediala uppmärksamhet av rättegången mot Anna Sjödin efter Crazy Horse-”incidenten”. Nu får vi förklaringen – snubben har gjort bort sig så kapitalt att hälften vore nog.

Det framgår [i polisrapporten] bland annat att en man i Anna Sjödins sällskap uppträdde hotfullt och flera gånger använde justitieminister Thomas Bodström ”som vapen” mot vakterna på Crazy Horse.

Oops! Så det kan gå… Och uttalanden om att gänget var relativt nyktert motsägs av polisrapporten:

– Alla i sällskapet skulle ha LOB:ats om det inte var så att det var resursbrist

Det är kanske något som borde tas upp med Bodström istället?

Allvarligt, alla som har hållt Anna Sjödin om ryggen och menat att hon är oskyldig, och att allt är vakternas fel – hur förhåller ni er till det här? Anser ni att det hela visar på en sund och nykter inställning till sig själva som grupp, och som en god socialdemokratisk hållning? Det hela är sannerligen elitism i sin prydno. Om man, trots sitt onyktra tillstånd, är beredd att använda sin partitillhörighet och eventuella kontakter inom regeringen för att hota polisen så funderar åtminstone jag om det inte är möjligt att också ord som ”svartskalle” och ”såna som dig vi inte vill ha i det här landet” faktiskt kan ha kommit över ordförandens läppar.

Uppdaterad: Jag har samlat alla mina postningar om Sjödin-gate.