Vilken jävla skitnatt

Jag kom i säng sent. Somnade efter flera timmars snurrande. Och vaknade igen vid kvart över sex. Insåg att det var bättre att sova i Solstickans tomma säng än att försöka få plats i vår.

Vaknade av barnens tjoanden och av att jag drömt oerhört skumt. Bussresa, byte av buss och min jävla morsa lyckades så klart trigga in sig i min dröm. HS och barnen var med men de skulle inte med. Jag missade busshållplatsen och fick springa för att hinna med rätt buss – över en stor väg och rakt in i ett gäng dörrar som bara gick åt fel håll. Träffade några “locals” (det hela var i någon liten stad på landsorten) som snackade en massa.

Sen vaknade jag, svettig och med hela högersidan mer eller mindre stum. Och så är det fortfarande. HS positivism smittar ju självklart av sig: “Det är ju ett typisk hjärnblödningssymptom…”

Vädret är bajs och vi ska uppenbarligen åka och titta på tapeter idag. Helst skulle jag bara vilja lägga mig igen och gömma mig för världen.