När jag läser det starka motståndet mot spelutredningens förslag om att censurera/blockera utländska spelsajter så slås jag var två saker:

• Motståndet från staters sida mot nya medieslag, nya distributionsformer, är inget nytt. Det har skett vid varje stort skifte där majoriteten fått tillgång till nya medieformat, nya teknikformer.
• Skillnaden när det gäller de starka försök att kontrollera och skapa repressiva regler och blockeringar på Internet innebär att det innebär undertryckande av kommunikation mellan personer och inte envägskommunikation

Det är en stor sak. Det är en viktig sak – och det är konsekvensmässigt problematiskt:

• Blockeringar av det här slaget, kontroll enligt FRA, IPred-reglerna och ACTA är inte bara slag mot yttrandefrihet utan också mot mötesfriheten. För Internet hanterar mycket av de interpersonella kontakterna, den information som skapas är interaktiv och det som kontrolleras är konversationen mellan individer och grupper.

Vill man vara vänlig så handlar det helt enkelt om okunnighet från staten och politikerna. Vill man vara konspiratorisk så är de här tiderna vi är inne i otäcka då stat och politiker söker att trycka ner människors delande av kunskap, information och dialog.

Etiketter:ACTA, censur, FRA, IPRed, kommunikation, staten, teknikskifte

Stora Bokbytardagen fick vingar, fötter och fr a digitala mun-till-mun och viral spridning. Mycket kul – grattis Ida och Jocke! För min del blev det tyvärr inget bytt, suttit i möten mest hela dagen. Jag spenderade en hel del tid med att välja ut bok faktiskt; till slut blev det Raymond Carvers ”Short cuts”.

Mitt förhållande med böcker är lite suspekt; även om jag läst dem så har jag svårt att skiljas från dem. Nu har jag dock en ytterligare förklaring för att slippa göra mig av med böcker: barnen kan ju snart läsa dem.

För det var ju ändå så att de första lästa riktiga romanerna togs från föräldrarnas bokhylla. I mitt fall i alla fall. Så vi har väldigt mycket böcker – men det blir aldrig utrensningar utan de finns där för någon annan att läsa. Jag är rätt säker att min son kommer att dammsuga hyllan med cyberpunk – jag har ju till och med ”CoMa” av min vän Annika Lidne :), och kanske förstå storheten hos Douglas Coupland. Mitt ex av Liftarens Guide till Galaxen, som jag läst sju gånger, är fylld av anteckningar och grejer så den går inte att ge bort. Förhoppningsvis är det någon av dem som tackar mig för mitt samlande av Lundell (trots att jag i ärlighetens namn gav upp i mitten av Friheten…). Graham Greene, Gabriel Garcia Marques, Alistair McLean… you name it det finns där. Sen ska vi inte tala om arbetsrummets bokhyllor, fyllda av marknadsföringslitteratur, teologisk litteratur, pedagogik, metodik, sociologi etc…

Så jag blir glad men samtidigt inte förvånad över den uppmärksamhet som Stora bokbytardagen faktiskt fick. Internet håller på att döda pappersupplagan av dagstidningarna men boken älskas. Att läsa Bittes fantastiska engagemang i Mariefred gör en varm. I kommentarerna hos Bokhora finns en massa berättelser om bokbytande. I Eskilstuna byttes det böcker. Precis som i Karlstad. Petra från En Annan Sida har tagit bilder, och Gitta filmade i Stockholm. Jenny Morelli på TidningenVI rapporterar och har pratat med Jocke och Ida – vilka också fick prata med traditionella medier (Play SVT spola fram till 11.40).

En av de roligaste infallsvinklarna kommer från Umeå Live, en blogg för forskare och studenter: som gör en briljant jämförelse mellan att byta böcker och att bytadela filer. För att vara riktigt konsekventa borde författarna som varit så idogt mot fildelning även protesterat att folk bytte deras böcker – för det är uppenbarligen så att du inte äger dina böcker, åtminstone om det ska vara konsekvent det där med ”fildelning är stöld” som nöjesbranschen och författarförbundet mfl haft som refräng under IPred och TPB-rättegången.

Uppdatering: Också Lotten var i Eskilstuna och bytte böcker. Och på Gotland byttes det.

Etiketter:Annika Lidne, böcker, byta, Douglas Coupland, Gabriel García Márquez, Graham Greene, IPRed, sociala medier, Stora Bokbytardagen, TPB

Vem eller vad tjänar på att nedvärdera och försöka att klumpa ihop FRA-motståndet till en enda skock med får? Vad är det som gör att ett par journalister helt plötsligt får möjligheten att ge sig på en stor grupp personer som är publicister och med rätt låga beviskrav och svaga indicier liksom en mängd insinuanta påståenden försöker att ta ifrån dessa trovärdighet, stolthet och plattform?

Visst – det kan vara så att det är en rent journalistisk produkt. Det vore bäst så. Men då FRA-motståndarna anklagas för att vara hired guns för någon ansiktslös kapitalistisk makt så blir självklart frågan – vem är det som påverkat DN?

Jag tror tyvärr att det handlar finns potential för rätt långtgående vinster för olika grupperintressen:

• Regeringen behöver ta ner bloggare inför såväl ACTA som inför valet. Fr a måste de många bloggare som gått emot inom partierna stoppas. Jag tror också att det här finns rent personliga saker – det är ju inte så att bloggarna varit vänliga mot vare sig Tolgfors, Reinfeldt eller andra.
• Socialdemokraterna hoppas på att vinna valet. De har lovat att riva upp FRA-lagen. Få tror att de kommer att göra det. För att lyckas att inte behöva hålla löftet vill man se till att bloggarnas trovärdighet och röst minskar inom de breda folklagren.
• De grå eminenserna – spinndoktorerna av den gamla skolan – ser bloggosfären som problematisk då den inte kan styras. Alltså väljer man att säga att de kan styras – vilket innebär att självbilden förändras inom bloggosfären: från autonoma naivt engagerade till misstänksamt kritiska till alla åsikter som torgförs.
• Antipiratbyrån och nöjesbranschen behöver få bort fokus från TPB-rättegången som knappast kan sägas varit någon större framgång. Genom det här så blir det en annan diskussion plus att allt som skrivits inom bloggosfären om TPB också kan misstänkliggöras.
• Piratpartiet har växt sig starkt genom FRA, IPred och TPB och många bloggare och nätverkare tillhör partiet. Genom att utmåla dem som köpta försvagas såväl deltagarkulturtänkandet som svärmtänkandet vilket varit framträdande teorier från PP.

Kan det vara så? Jag skulle antagligen göra det. Jag håller inte med Mattias, just utifrån att det handlar inte längre om FRA-lagen utan om andra intressen.

Uppdatering: Jag kan självklart ha fel. Och jag hoppas att Martin Borgs har rätt men cyniker av födsel och ohejdad vana så är jag oroad.

Uppdatering: Sanna Rayman diskuterar DN-ledarens insinuation att vi alla ska ha suttit på betald arbetstid och gjort annat ”betalt” arbete. Det återstår nog att bevisa kära DN-ledare.

Etiketter:ACTA, FRA, IPRed, konspiration, Martin Borgs, motspinn, Piratpartiet, rättegång, spinn, TPB

Det är många som blivit förbannade för DNs grävande artikel om FRA-motståndets påstådda koppling till andra intressen. PR-byråer och annat löst kommunikationsfolk går ju inte att lita på – det vet ju varenda journalist.

Dock är det ingen som faktiskt frågat den mest intressanta frågan – den fråga som artikeln inte besvarar:

Vad var då syftet med att alla dessa pr-byråer skulle betalat oerhörda mängde pengar för att få igång ett drev mot FRA-lagen?

Det kommer upp lite halvkvädna saker om ”telekombolag” och annat men nej, artikeln är mycket tyst om vad själva bakgrunden faktiskt är till att det uppenbarligen finns några som vill betala för att en opinion ska komma fram mot en lag. Man fastnar vid att det ska vara ett antal PR-konsulter, åtminstone en byrå – och för övrigt insinueras det om flera professionella kommunikatörer (typ jag, Opassande, Blogge och andra antar jag?).

Frågan blir då i slutänden: vem är det som är ”kunden”? Slutsatsen blir alltså att antingen finns det en rejält tät kund i bakgrunden och en hoper av alla som engagerat sig i frågan ljuger som fan och har fått feta hemliga lönecheckar. Eller så kan det vara så att PR-människor, reklamare och andra kommunikatörer faktiskt ser ett värde i att det finns personlig integritet, kommunikationskanaler som inte är styrda och avlyssnade av staten – helt enkelt personer som, genom sin professionella kunskap om kommunikation och manipulation inser att det här är för mycket, för inskränkande och för odemokratiskt. Och väljer att agera utifrån att de faktiskt är proffs på att kommunicera, proffs på att få upp frågor på agendan.

Men som jag tidigare skrivit: det skulle aldrig blivit mer än en liten krusning om det inte funnits en stark grund att stå på, mängder av människor som var engagerade som fan oavsett vad proffsen sa. Och de personerna agerade (och agerar) knappast efter någon pr-plan. De agerar.

Vill avsluta med Farmor Gun, en av de mest fascinerande människorna som varit mycket viktig i ”bloggbävningen” och med oförtruten envishet skrivit megabyte med text. I en kommentar säger hon:

Jag tillhörde den stora sovande massan, som fram till den 9 juni 2008 levde i tron att en allmän övervakning av folket inte skulle vara möjlig att införa i vårt demokratiska land. Att jag varit så naiv har jag sedan dess försökt råda bot på, PR-byråer förutan.

Så nu hoppas jag på att Ingrid Carlberg och Ewa Stenberg ger ett svar på frågan: Vad skulle syftet vara och vilka är då de som skulle ligga bakom PR-byråernas arbete?. Utan det svaret blir faktiskt deras artikel meningslös.

Uppdatering: DNs ledare spinner vidare på att hela bloggosfären styrs av PR-byråer idag och fortfarande är det ingen som ens försöker (förutom Hemliga Morsan) att förklara vad då syftet skulle vara. Självklart är det så att det nya medialandskapet kan användas för att marknadsföra såväl varor, tjänster som åsikter – men det som DN inte förstår är att det inte är lättare utan mycket svårare. Konversationsmarknadsföring handlar inte om att manipulera utan om att ge idéer och tips men bloggare är mycket smarta: det går inte att starta någon sorts rörelse som man nu vill påskina. Jag jobbar med det – jag är rätt övertygad om att det idag är svårare att skapa en opinion än det var förut. För idag är det tusentals röster som det handlar om, det är hundratusentals kommentatorer som faktiskt pratar med varandra – och allt är sökbart, länkbart och kontrollerbart. Det var det inte förut.

Sen är det intressant att fundera – om nu DN anser att bloggarna som skrivit om FRA är ”nyttiga idioter” så är väl frågan: vem är nu nyttiga idioter för regeringen och de som vill få igenom FRA, IPred och framöver ACTA? Och vilken PR-byrå ligger bakom all den här kritiken (lånat från Stenudd via Opassande)

Här skrivs om kritiken av regeringens förslag till modifiering av FRA-lagen: Svenska Dagbladet här, här, här, härhär, DN här, här, här, här och här, Aftonbladet här, här, här och här, Sydsvenskan här, här och här. och

För övrigt har Anna Troberg skrivit en lång analys av den förra artikeln. Och nej, Dick Erixon ger inga som helst svar – han bara försöker att sätta tillbaka bloggandet i ett gammalt sätt att se på media. Att han virrar på om telekombolagen bygger på de insinuationer som fanns i huvudartikeln. Erlandsson gör en runda om sitt motstånd, Josh är bitsk precis som Blogge. På nåt sätt så dränks DN just nu av drypande satir…

Uppdatering: Affärsvärlden tycker också att det är en tunn soppa kokad på spiken och gör en mycket bra sammanfattning av vad DN egentligen visar:

Innan DN kan visa att Mattias Söderhielm arbetade på uppdrag av någon hemlig aktör så får hans engagemang istället ses som ett exempel på bredden i FRA-motståndet: En del bloggade, en del demonstrerade, andra donerade privat kapital för att på olika sätt skapa engagemang kring frågan.

Etiketter:ACTA, Anna Troberg, bloggbävning, Blogge Bloggelito, Dick Erixon, Ewa Stenberg, Farmor Gun, FRA, Ingrid Carlberg, IPRed, Josh, konversationsmarknadsföring, ledare, motspinn, nyttiga idioter, opassande, PR, spinn, Stenudd, traditionella medier

Idag har IPred1 bankats igenom i riksdagen. Chansen var mycket liten att något annat skulle hända. Tyvärr.

Beatrice Ask gör ett historiskt uttalande i skenet av TPB-rättegången:

– Vi har inte samma tradition när det gäller skadestånd. Vi ligger betydligt lägre, säger Ask.

Ja, jo. Just det. Skadeståndskrav på 115 miljoner för ”medhjälp till upphovsrättsintrång”. Ja kära nån.

Författarna har uppenbarligen fått lite fart och de enda kändisar som låter, antagligen eftersom de andra insett att de själva hyllat fildelning titt som tätt. Det intressanta är då när det visar sig att Carina Rydberg, som hjälper sin kompis juristen Wadsted, själv slirar väldeliga när det gäller TPB. Visserligen känns kanske Carina Rydberg ungefär lika solid som Björn Ranelid men ändå.

Det intressanta med IPred (liksom med FRA) är att moderpartierna skiter i sina ungdomsorganisationer, sina studentorganisationer – helt enkelt faktiskt slår dövörat till alla de som ska ta över partiet i framtiden. Socialdemokratiska Studentföreningen skriver idag på Newsmill och det är ord och inga visor precis som från SSU. Niklas Wyman har uttalat sig hårt mot moderaterna och såväl LUF som CUF tar avstånd.

I alla utredningar som görs runt folkrörelsernas minskning och underskottet av nya engagerade i politiska partier så försöker man hitta förklaringar som många gånger utgår från strukturella former. Problemet är nog snarare att det finns ett ideologiskt gap mellan å ena sidan politiker födda på 40-60-talet och unga som är födda 80- och framåt. Och när de ”vuxna” väljer att negligera och ibland försöka tysta sina ungdomsorganisationer så slår det tillbaka.

IPred, FRA, TPB-rättegången – de handlar alla om individen kontra kollektivet. Men det handlar också om de idéburna folkrörelsernas framtid och om de politiska partiernas framtid. De här frågorna är symbolfrågor på ett sätt som Reinfeldt, Olovsson och Sahlin inte förstått, och tyvärr verkar de ha alltför dåligt uppdaterad spinndoktorer runt sig för att ha förstått att det här handlar om demokrati på många olika plan. Det handlar om individens integritet, om ett rättssamhälle som kapitulerat till ett civilrättsligt vilda västern, det handlar om själva demokratins grundval i engagerade personer som sluter sig samman och det handlar om den strukturerade lagstiftande församling som vi vill se imorgon.

Uppdatering: Skönaste kommentaren runt vårt eviga länkande kommer från Bitchslap Barbie:

Glömde länka till gammelmedia, se så oviktiga de är. Allt man behöver finns i bloggosfären.

Etiketter:Beatrice Ask, Björn Ranelid, Carina Rydberg, CUF, demokrati, FRA, individ, IPRed, LUF, MUF, personlig integritet, politik, rättegång, SSU, TPB

En av de frågor som jag inte riktigt fick utveckla i SVT var den om vad rättegången handlar om. Mitt svar var att det både handlade om en symbolisk fråga runt nätets frihet men också om möjligheten att fildela. Och så är det ju.

Men fr a handlar det om hur mötet mellan en gammal syn på upphovsrätt som ägande möter en syn där upphovsrätten aldrig är statisk. PM Nilsson har skrivit en mycket koncis och direkt text på Newsmill (ja, jag ska skriva Leo) som säger det jag sagt genom såväl IPred-diskussionen som nu när det kommer till rättegång:

Den sammanblandning som nöjesindustrin försöker göra mellan upphovsrätt och äganderätt är förståelig men ohederlig. Det finns mycket goda skäl att se över upphovsrätten inför digitaliseringen och den allmänna bredbandsuppkopplingen. Upphovsrättens ställning måste stå i rimlig proportion till andra värden. Att bara fortsätta med exakt samma regler som i den gamla analoga världen kommer att skada samhällsutvecklingen, minska kreativiteten, öka övervakningen och slå orimligt hårt mot några få individer när åklagare ska statuera exempel.

Precis som PM så menar jag att det handlar om att hitta en ny affärsmodell – inte att försöka att skapa moraliska incitament som inte går i takt med användarnas rättsmedvetande. Ingen verkar egentligen våga att göra en stor undersökning som faktiskt frågar svenska folket om de anser att upphovsrätt är detsamma som äganderätt. Och nöjesbranschen har det svårt att hävda att de därmed faktiskt äger alla filmer, alla låtar och alla böcker som vi köpt. För om upphovsrätten är äganderätt så handlar alla inköp som sker av tavlor, skivor och DVD-boxar egentligen om hyra: och det måste innebära att – då inget annat är statuerat i köpekontraktet (kvittot) så kan upphovsrättsinnehavaren komma till en och hämta sin tavla, sno åt sig DVDn som innehåller hans eller hennes film osv. Artistuppbådets ropande på ”stöld” blir absurt.

Etiketter:IPRed, Johan Larsson, PM Nilsson, rättegång, TPB

Martin Jönsson, redaktionschef på SvD, mailar mig angående min något svepande formulering:

Det är rätt intressant att inse att nyhetsrapporteringen i traditionella medier inte tar upp TPB-rättegången i någon större mått förutom vissa, där personer har ett eget intresse för det; Ekström, m fl,  medan det i delar av bloggosfären är den stora nyheten.

Självklart var det dumt skrivet och MJ berättar att SvD planerar att in i den minsta detalj granska rättegången, se till att den blir belyst utifrån alla tänkbara aspekter och det har redan börjat med deras specialartikel på SvD Kultur. Jag ber om ursäkt och vill ändå påstå att det finns en stor skillnad i hur traditionella medier hanterar frågan. Det finns en klar aspekt på digital divide mellan de olika drakarna.

Det ska bli intressant att följa och analysera hur olika medier hanterar frågan eftersom den berör dem minst lika mycket som den berör TPB och enskilda internetanvändare. För min del kommer det vara minst lika intressant som Rosvalls excesser i överdrifter, juridiska kullebyttor och klavertramp.

I övrigt verkar en del läsare ha svårt att läsa vad jag skriver så jag punktar upp mina intressen i den här frågan:

• Tekniksprånget som kommit gör upphovsrätten skriven för en värld av tryckta medier obsolet. Lagen måste helt enkelt förändras utifrån tekniska landvinningar.
• En teknisk utveckling följer och följs av värderingsförändringar. Juridik bygger på att lagen är logisk för de värderingar som finns i samhället. Upphovsrättslagstiftningen har halkat efter.
• IPred och TPB-rättegången visar på en syn på personlig integritet och individuella rättigheter som inte är ok. Det bygger på statlig kontroll och företagens möjlighet att styra lagstiftning och juridik. Det här är också en fråga om demokrati.
• TPB (och Piratpartiet) är organisationer vars liv kommit till tack vare sociala medie-utvecklingen. Skiv- och nöjesbransch kämpar emot den utvecklingen oavsett om det handlar om marknadsföring eller distribution. Det är en intressant kamp.

Etiketter:integritet, IPRed, Martin Jönsson, rättegången, SvD, Svenska Dagbladet, TPB

Skadeståndet som begärs i samband med Arbogamålet är 200 000 kronor. Skadeståndet mot TPBs¹ företrädare är 115 miljoner. Fundera över det en gång till.

Och nej, det handlar inte om att fildela – det handlar om såväl integritet som vem som har rätten till informationsbitar. Det är en politisk strid och den är sjukt viktig inför hur framtidens mediavärld faktiskt kommer att se ut. Och ja – jag håller med dig Emma: här finns existensberättigandet för Piratpartiet (mina postningar om Piratpartiet).

Så här någon timme före första delfinalen för Melodifestivalen kan man verkligen fundera över det sansade i att begära skadestånd på 115 miljoner av tre privatpersoner från TPB. Och att det alltså görs mot personer, inte för att de delat ut filer utan gjort det möjligt att göra det. Logiken i detta är att i samband med Anna Lindh-mordet skulle knivtillverkaren ställts till svar, eller i varje dödsolycka ska biltillverkaren få skadeståndsanspråk på sig. För de har gjort det möjligt att begå brottet.

Det är ett sjukt sätt att resonera.

Läs Marys postning och fundera vidare över varför en industri väljer att sätta sina användare – sina konsumenter – på de anklagades bänk – genom att lägga in vidriga reklamsnuttar innan köpta DVD-filmer och pluggat in rotkits på datorer. Fundera över vilken övrig industri som skulle kunna göra det? Jag vet ingen som skulle komma undan med det. Problemet för skiv- och filmbranschen är att de i längden inte kommer att göra det heller. De kommer dö. Och ingen kommer att sakna dem.

1. mina gamla postningar om TPB [↩]

Etiketter:IPRed, rättegång, skivbranschen, The Pirate Bay, TPB

Danmark. Det där landet som vi tror är så förfärligt fritt och fint.

Läs Opassandes postning och berätta för mig om det verkligen är så.

Och Opassande-Emma sätter sitt finger på den ömma punkten – hur länge fixar vi att säga det vi tycker: hur länge orkar HAX och Emma och alla andra att sätta sig upp mot makten? När jag såg Terminator idag inser jag att vi är på väg mot en situation där inte nödvändigtvis maskinerna styr oss men de som har möjlighet att styra maskinerna – genom lagar och regler faktiskt kan vara likt Skynet. Det handlar inte om att vi gör fel – utan att någon bestämt att det är fel. Emma sätter fingret direkt på det:

Ju fler åtgärder av slaget “spärra, stänga av, lås ute”, desto mer kriminaliseras vi som invånare av anledningar som det finns all orsak att ifrågasätta. Vi görs till brottslingar för att vi kan tänka oss att läsa om allt möjligt, även kontroversiella saker. Vilket leder till att man är skyldig till något, oavsett syftet för informationsinhämtningen. Dvs — om vi läser om något som en tjänsteman på regeringskansliet anser vara fel sorts läsning är det något fel på oss.

Det är faktiskt en ganska otäck insikt. I Sverige gäller egentligen att man ska vara sedd som oskyldig tills motsatsen är bevisad. En regel som dock fått en rejäl förändring i ett antal olika segment av samhällslivet. Såväl FRA som IPred bygger på en motsatt tanke: alla är skyldiga och eftersom alla är skyldiga så ska vi se till att hitta dem som är så skyldiga att vi tycker det är intressant att lagföra dem. Och om man inte kan det så väljer man att förbjuda vissa webbsajter, vissa bloggar – eller filtrera sociala medier som inte är ok för företaget. Och det är okej – för uppenbarligen är vi på väg mot en situation där censur faktiskt är ok.

Och när vi kommit till att människor faktiskt börjar att självcensurera sig själva – fundera om något kan vara fel att skriva, något kan vara farligt att tänka och kommunicera – det är då demokratin dör. Efter det må vi ha hur många demokratiska val, så många rättigheter som helst – men det hela är inte något annat än en situation där makten ligger i händerna på dem som äger kontrollapparaten.

Det är en rätt otäck framtid som vi börjar se utveckla sig.

Uppdatering: Läs också Marys take.

Etiketter:censur, Danmark, FRA, IPRed, kontroll, självcensur

Kollar igenom alla som har valt att än en gång ta testet på The Political Compass.

Själv blir jag än en gång starkt libertarianistisk och höger. Så gör jag också Erlandssons 3rd dimension-test (vars frågor jag tycker är lite sämre ställda och mer vinklade mot just IPred och FRA).

Det ser i alla fall ut så här:

Det är onekligen fascinerande att ändå inse att även om det finns starka skäl att tro att Ingleharts¹ ”silent revolution” faktiskt har bäring så styrs värderingar och åsikter också av vilken kontext man befinner sig i – den livssituation som man de facto måste hantera.². Det jag kan se att jag är konsistent i åsikter runt integritet, frihetlighet mm men att ekonomiska värderingar förändrats.

Det är dock en utveckling som alltid tas fram när man diskuterar värderingsförändringar inom kulturer men det stör tänkandet i att våra värderingar skulle vara relativt konsistenta efter adolescensen. Samtidigt påpekar också Inglehart att stora förändringar både individuellt och kulturellt starkt förändrar individuella värderingar (och i vissa fall sätter själva värderingsrevolutionen baserad på generationsväxlingar ur spel).

En intressant aspekt på detta är kommunikationens roll. När Inglehart gjorde sina studier så slutade datan vid 1988. Då ”fanns inte” internet³ och medierna var fortfarande i monopolställning vad gäller att bygga en världsbild. Idag är spelplanen helt förändrad och mediernas möjlighet att ha makt över tanken är förminskad, kanske till och med på väg att bli omintetgjord. Det som idag händer är att individer får ett helt annat spelrum att kommunicera sina idéer, att bli opinionsbildare. Det är en sak jag tänkt på i samband med såväl FRA-lagens bloggbävning, diskussionen runt IPred men också i efterbörden av fr a vänsterbloggarnas funderingar runt 2008 års politiska blogg.

För politiker borde det här vara en väckarklocka (och är det för vissa men det är fortfarande många som tror att det är något övergående…) – precis som det börjat vara för medierna och sakta går upp för marknadsförare: den sociala webben handlar om påverkan eftersom det i grunden bygger på konversation och relation. Helt enkelt handlar det idag än mer om att påverka genom att vara närvarande – men att spela utifrån sina mottagares regler istället för enligt sina egna.

För att sätta det i sammanhanget av min åsikt om att vänsterbloggare borde sluta att gnälla och börja att marknadsföra sig så handlar det helt enkelt om att inse att det inte finns någon möjlighet till en sorts ”objektiv första rörare”, eller att staten på något sätt ska stå som garant för ”bästa bloggen”, utan att om man vill ha ut sitt budskap handlar det om att spela enligt den logik som sociala medier handlar om: att lyssna, länka och vara närvarande – och sedan skapa eget innehåll, berätta sin ståndpunkt och vädra ens egna värderingar. Sedan svara och delta i konversationen. Är det en tävling? Det är bra PR. Se till att vinna den.

Det är samma sätt som alla politiker (och marknadsförare) måste börja arbeta efter: den logik som mediet har och inte efter gamla trötta marknadsföringsregler som sattes när TV knappt visade reklam och Rapport var rikslikare.

Åter till de politiska kompasserna ovan. Jag gissar att vissa kommer att stärkas i sin insikt om var de står medan andra inser att de faktiskt inte har de värderingar som de tror. Det är inte farligt. Och det som FRA, IPred och andra diskussioner i blogg-Sverige (liksom i resten av världen i andra frågor) visat är att ”höger-vänster”-tänkandet förändras till en mycket mer komplex och ostrukturerad politisk karta. Det är ett landskap som förändras enligt samma logik som evolution, men det går snabbt och den som tror att det hela bara är något för nördar och ungdomar kommer att förlora sin möjlighet att påverka framtiden. Den som sätter sig i sina egna små digitala rum och skriver för redan frälsta kommer snart att skriva för tomma skärmar.

Det är en revolution som faktiskt drivs av en teknisk men också värderingsmässig evolution.

1. Jag har bubblat om Inglehart förut [↩]
2. Eller så är jag en jävla opportunist :) [↩]
3. ni vet vad jag menar – det fanns inte som var mans [↩]

Etiketter:åsikter, bloggande, evolution, FRA, frihet, generationer, höger-vänster, Inglehart, integritet, Internet, IPRed, kommunikation, kompass, logik, media, opinion, politik, PR, revolution, Silent Revolution, sociala medier, sociala webben, värderingar