Att höra rösten viska att man är värdelös #blogg100

Jag sitter och är rädd. Stora jobb. Stort ansvar. Lilla jag. Varför tror jag att jag ska klara det här? Jag kan ju inget egentligen. Jag

Man borde lärt sig att man duger. Men alltsomoftast är den där ändå: rösten i magen att man nog inte duger, att man tagit sig vatten över huvudet. Det här blir en uppföljning av det jag skrev igår – om att alla andra verkar hinna så mycket. Det är lite baksidan att som jag dykt in i ett jobb utan att ha reell utbildning för det. Jag har fått lära mig själv, gå kurser och byggt min kunskap utifrån eget huvud. Jag har bara ett track record och många år av erfarenhet inom branschen (jag har ju varit här i mer än tio år nu).

Jag erkänner att jag ibland är avundsjuk: inte på människor men på att känna sig nöjd. Och ofta känner att jag inte kommit nånstans. Jämför, tittar och hör hur rösten i magen – den sura, den vars ton får hjärtat att dras ihop av ångest – säger att ”just så är det, du är en loser, du har gjort fel val, du kommer att misslyckas den här gången”. Den får ibland hjälp av andra som gärna vill sänka en. Det man uppnått är inte värt något. Det man är ska drivas med ”det är ju ett skämt” eller inte ens det: pure hatred.

Är det mycket vill ha mer? Nej. Är det falsk blygsamhet? Det vore dumt att vara det mot sig själv. Ibland tror jag det är det som är själva drivkraften – att än en gång motbevisa den där rösten. Ibland det som gör att man aldrig vilar och ger sig tid att tänka.

Sen kanske det bara är jag som har den där rösten. Bullrande elakt skratt. Krafsar för att göra mesta skada. Jag vet inte. För när jag skriver det här känner jag mig osäker. Blotta sig så här. Låta rösten vinna.

Post #009 i #blogg100

  • Att kunder stannar kvar, och återkommer, är ett tydligt tecken på att du är bra (eller iallafall prisvärd). Att nya kunder söker upp dig på rekommendation av dina gamla är ett bevis på att du har nöjda kunder. Att du har nöjda kunder måste bero på att du gör ett bra arbete, och inte tar för mycket betalt för det du levererar.
    Jag vet för lite om det arbete du gör, men vi har ju kännt varandra länge och jag vet att du är en bra människa.
    Tvivel är bra, en strävan mot att göra bättre är bra, men låt det inte trycka ner dig, för du ÄR bra!

  • Fint inlägg! Jag uppskattar att du utelämnar din rädsla så här, framför allt som du inte är ensam. Jag skulle ha kunnat skriva det här inlägget. Bra dagar är jag jättekompetent, dåliga är jag ett skämt. Det värsta är de gånger jag faktiskt inte lyckas hela vägen, när rösten kan säga ”haha, vad var det jag sa”. Att ta sig upp efter de gångerna är extra svårt.

  • frkWilliamson

    Modiga ord, och ett fint inlägg. Jag tror att det på ett sätt är raka motsatsen mot att låta rösten vinna att sätta ord på det och visa att man ibland tvivlar på sig själv. För att tvivla är nog också något väldigt mänskligt.

  • Här är en till självlärd! Ibland är det sån ångest att inte ha sin kunskap på ett intyg från universitet eller motsvarande. Då är det så sjukt viktigt att lyssna på vad de man jobbat för säger. Och det faktum att en fortfarande är efterfrågad i sin bransch.

  • Den förtrogenhetskunskap som du förvärvat genom åren kan ingen utbildning lära dig. Ditt tvivel visar att du inser att uppdraget kräver en rejäl uppladdning. Jag vill bidra till den med några ord av min ”huspoet” Kahlil Gibran ”Er själs dolda källåder måste få tränga upp och porlande söka sin väg mot havet. Skatten i era omätliga djup måste uppenbaras inför era ögon. Men väg inte er okända skatt på våg och sök inte pejla djupet av er kunskap med lod och sond. Ty ert jag är ett oändligt och omätligt hav”. Lycka till med den nya utmaningen!

  • Jag tror, tyvärr, de flesta känner igen sig i din fina text. När jag sökt jobb har jag insett att mina nära 4 års utbildning har vägt tugnt, men för självförtroendet gör det inget till eller från. Känner mig ofta som du, och kanske lite extra just nu med nytt jobb. Å andra sidan, när man då tagit sig över på andra sidan och kan se vad man faktiskt åstakommit = fantastisk känsla.

  • Pingback: Känslan av att vara värdelös |()

  • Pingback: #012 av #blogg100 – ett blogginlägg tar skruv | Jardenberg Unedited jardenberg unedited()

  • Rösten, tvivlet, mörkret, ångesten…den ligger där hos oss alla, så du är långt ifrån ensam. Genom att erkänna att den lilla gnagande osäkerheten faktiskt existerar så tar du kontroll över den, om än så lite, tills bevisen för hur fantastisk du faktiskt är kan bryta igenom mörkret igen.

    Utbildning, talang, erfarenhet…alltid finns det någonting som vi ser hos andra som känns mindre utvecklat hos oss själva som väcker känslan av otillräcklighet.

    Det är då det är viktigt att minnas vägen man har vandrat och lyfta blicken från den egna spegelbilden till de som finns runt omkring, för när du vacklar är det de som stöttar dig och om du mot förmodan skulle falla så är det de som hjälper dig upp.

    Du har erfarenheten, kunskapen och talangen, men framförallt har du envisheten och målmedvetenheten att gå genom eld och vatten för att lyckas. Du duger, precis som du är, och du är ingen looser.

    Du är Niclas Strandh. Lyft ditt huvud högt och stolt för du om någon har vad som krävs för att bära upp ansvaret som läggs på dina axlar.