Jag står för att jag tycker att Dick Harrissons åsikter i fildelningsdebatten är odemokratiska. Jag tycker helt enkelt han har fel och har fört fram det på ett rätt ignorant sätt. Och jag menar att frågan är viktig och därför bör den diskuteras, gärna högljutt och vill man så får man vara ignorant, uppblåst whatever.
Men jag fattar inte hur de personer tänker som hotar och terroriserar Dick Harrisson och hans (blivande) fru. Ok, en sån här artikel kan lätt misstänkas vara en del i den motspinn som Antipiratbyrån spenderar stora summor på men samtidigt så tvivlar jag på att Katarina Lindbergh sitter och ljuger.
Jag vet ju själv hur det kan vara – när Johanna Parikka Altenstedt ringde och härjade var det knappast speciellt kul för min familj. Jag hade säkert gjort mig förtjänt av skäll och ringande men knappast de som bor med mig.
Det som gör en extra ilsken på idioterna i TPB-svansen, små glin hangarounds som tror att diskussionen endast handlar om rätten att ladda ner porrfilm gratis, är just att de inte fattar ett skit. Diskussionen runt TPB handlar om frihet. Det handlar om företag ska ha rätt att kolla ditt ip-nummer. Det handlar om rätten att tänka. Liksom att det är en diskussion runt hur vi ska förhålla oss till ägandet av immateriella tillgångar, hur tekniken ska tillåtas påverka våra lagar när det gäller personlig integritet och skapande. Det hela handlar i grunden om att Dick Harrisson ska få tycka hur fel han vill – och säga det. Diskussionen handlar om att hans böcker antingen ska vara helt hans egendom eller faktiskt kunna delas utifrån nya premisser för hur man skapar en affär av digitalt delbart material. Hans åsikt må vara idiotisk men han har rätt till den.
Att ringa och hota den som inte tycker som en själv är fan värre än det eftersom man då gör precis det som diskussionen försöker lyfta upp.
Så små fjantar och idioter som väljer att göra något som är så jävla kontraproduktivt och idiotiskt: skäms för fan.
Uppdatering: Sen ska nog Antipirrarna passa sig för att dra för stora växlar på det här. För Anna Trobergs berättelse är också intressant: det finns minst lika många (kanske fler) idioter på den andra sidan:
Men, vad tyckte då Dick om att jag också får hot av olika slag? Han tyckte att det inte alls var samma sak som att han får hot. Han drabbas tydligen hårdare av hot än vad jag gör. Jag får tydligen skylla mig själv. Jag är ju trots allt en del av den “kriminella pöbeln”. Sådana som jag får helt enkelt tåla lite stryk för det är vårt eget fel.
Scythe uttrycker samma saker som jag försökt att föra fram:
Det viktiga i det här fallet är att han har rätt att ha fel. Han får säga alla dessa tokigheter i TV och i debattartiklar och han får vända sig emot sina egna studenter eftersom de inte alltid betalar för de böcker han tvingar dem att läsa men som samhället ändå betalar honom för osv. Det kommer att ske på bekostnad av hans eget anseende, det kommer ske på bekostnad av folks vilja att vilja läsa honom eller betala för att ta del av hans produktion men det ska aldrig behöva ske på bekostnad av han och hans familjs känsla av säkerhet.
Kanske relaterade postningar:
- Att vara ett varumärke kan vara jobbigt
- Kan en blogg vara religiös
- Programledare ska vara livegna
- Jan Larsson anser att deprimerade kan ta livet av sig
- EU-valet 2009 är historiskt. Inget kommer någonsin vara som förut.
Entries (RSS)