Ursäkta men snö?

Och självklart kommer skotrarna ut direkt. Vi är ju i Dalarna…

Etiketter:skoter, skotta, snö, vinter

…behöver man inga fiender.

Expressen har läst Fokus. Det är bra. Det borde fler göra. Men det var inte det som nu är intressant utan det faktum att Maria Wetterstrand faktiskt ser på sin allianspartner som hon gör. Jag skulle väl säga att den Rödgröna Alliansen har en mycket svag grund att stå på: dels relativt skilda värderingsgrunder och fr a när det kommer till att det är ett stort parti utan någon direkt spetsfråga och två små bråkiga partier som valt att hårt knyta sig till några få ideologiska frågor. Man kan lugnt säga att det kommer bli ett rejält stormigt svenskt hav om de här tre ska försöka att regera tillsammans.

Det roliga utifrån ett PA-perspektiv är att de rödgrönas spinndoktorer har jobbat hårt för att sälja in sprickor i Alliansen: för det här och det här är onekligen en pitch från någon annan än journalisten.

Vilket i sig är märkligt att lägga tid på eftersom Alliansen ju har Beatrice ”Tant Gredelin” Ask som kommer att sänka båten fortare än kvickt om hon får hållas. Herregud – varför inte pitcha in fler idéer till henne om hur hon kan komma med förslag som går emot rim och reson, juridisk praxis och nån sorts civiliserad samhällstanke.

De som funderar på om det är ett ok sätt att hantera sexköpare på må fundera över att vi därmed fullständigt lämnat den juridiska tanken på att den är oskyldig tills dess att man är dömd. Tantans förslag handlar om att peka ut misstänkta men icke dömda personer. Onekligen kan man fundera om hon är berusad:

Nu tänker hon följa upp förslaget och stämma av det med sina kollegor.

– Jag måste stämma av med dem. De tycker att jag är lite vild ibland, säger ministern.

Vild? Snarare spritt språngande galen…

Tycker nog att hon ska nyktra till, packa sin flyttlåda och göra något annat. Hon har liksom gjort nog. Det här är inte bara medeltid. Det är att sälja ut rättssäkerheten för populism och att försöka vinna nån sorts pk-röster bland de som anser att prostitution innebär att normalt juridiskt tänkande ska sättas ur spel.

Inslag är riktigt riktigt bra i sin våldsamma slagserie mot Ask:

Thomas Bodström hävdar att moderaternas kriminalpolitik nu kalkerar Sverigedemokraterna. Den beskyllningen är månne orättvis mot Sverigedemokraterna. I den häpnadsväckande positionen befinner vi oss.

Uppdatering: Thomas Tvivlaren är en skribent som jag ibland har svårt att hänga med, ibland känns väl sluggeraktig och ibland är så oerhört briljant. I hans monsterpostning om Tant Gredelin är han både och :).

Tog en snabb koll på Politometerns moderata bloggare och tyvärr: det är inte direkt så att frågan tas upp av speciellt många (No size fits all är en, Mary XJ har gjort det och Paul Lindqvist som även påpekar att sexbrottslagen är märklig). Beror det på att de håller med eller att partipiskan ligger hårt på deras ryggar? Är det bättre att hålla ordning på PR än att stå upp för normalt juridiskt vett?

Etiketter:Alliansen, Beatrice Ask, gredelin, rödgröna alliansen, spinndoktorer, Tant Gredelin

Disclaimer: Posten uppdaterad 100320. Kommer också att skicka ett mail till Nathalie med länken.

Egentligen borde det väl vara Beatrice Ask som nu visar sitt minst sagt medeltida sanna ansikte (läs mer här) men tyvärr visar det sig att folk fortfarande inte fattat att man ska fan läsa postningar innan man börjar pitcha på folk. I den här postningen, som berättar hur oerhört sjuk Loo är och att hon är döende

Jag ska som sagt flyttas till stockholms sjukhem, jag vet inte mycket om det men jag är bekymrad och rädd. Jag vet nog vad det innebär att flyttas till ett hospice på det sättet, det här är sista anhalten för de som inte kan vårdas hemma.

hittar man det här:

Är Nathalie en idiot? Borde inte den chefredaktören bytas ut av de som äger sajten? Deras beskrivning klingar jävligt falskt i ljuset av det här:

Resaisverige.se är en komplett guide över vårt lands fantastiska mat- nöjes- och turistattraktioner. Det unika med oss, om du jämför med andra typer av reseguider, är att vår affärsidé grundar sig på att kunna erbjuda våra besökare en rättvis bild av ett kommande resemål i form av film. Att en bild säger mer än tusen ord, är ett känt ordspråk, tänk dig då hur mycket mer tidseffektivt det är att komplettera ljud och bild kontra textformat. Och framför allt – hur mycket ärligare det faktiskt blir! Vi står för innovativt tänkande, då webb-TV är någonting som du garanterat kommer att se mer av på hemsidor världen över.

Här vill vi även skona dig som planerar att upptäcka Sverige, från att behöva guida dig igenom en mängd olika hemsidor som endast berättar om antingen prisvärda hotell, smidiga sätt att resa eller nöjesattraktioner värda att besöka. Resaisverige.se har allt. Och lite därtill…

Först och främst är det naivt till gränsen till idiotiskt. Sen: att pitcha på en blogg utan att läsa innehållet är typ det största fel en marknadsförare kan göra. I det här fallet tillhör bloggen en person som håller på att dö och som man vill ska blogga om resande!

Och framförallt verkar människan inte läst Loos blogg för fem öre: även om Loo vore frisk är inte resande det som hennes blogg framförallt handlat om – snarare kamp mot knark, mot socialtjänst och ständigt ett hoppfullt och jävlaranamma…

Så jävla dåligt resaisverige.se! Ni borde skämmas. Ni borde fan offentligt be om ursäkt.

Uppdatering: Nathalie Desmond har nu svarat på såväl bloggpostning (se kommentarer) och på mail. Som det verkar så har hon lagt ut det hela på någon annan. Uppenbarligen med dålig brief. För när det handlar om att jobba med att pitcha på bloggare så handlar det om att man inte bara kan klampa in någonstans och lämna en kommentar lite hur som helst. Bara det är ett fel som heter duga. Att man sedan inte ens läst bloggen och skaffar sig en känsla för bloggens innehåll är ännu ett vanligt fel.

• De flesta bloggar lämnar ut en mailadress eller har ett kontaktformulär. Använd det.
• De som inte har det – lägg helst kommentaren i en bloggpostning som faktiskt har något med din pitch att göra. Att bara lägga i den senaste är ignorant.
• Om du nödvändigtvis vill ha kontakt och det finns ingen mailadress: lägg en kommentar som säger “hej, jag skulle vilja ha kontakt med dig. Maila mig, ring mig så berättar jag mer”.

Etiketter:Loo, pitch, plattnacke, Resa i Sverige, resaisverige

När jag var ungdomspräst här i Borlänge så jobbade jag med heldagar om värderingar och moral tillsammans med min vän Pena. Målgruppen var unga som i många fall var på glid eller på något sätt fanns i en sfär där risken att skada sig själv eller andra var hög. Vår ingång var aldrig att säga hur något var utan att utmana dem att tänka själva.

En av de saker vi diskuterade var lydnad, auktoriteter och att göra det man egentligen inte vill. Eftersom jag läst beteendevetenskap är Milgrams tester några av de mest fascinerande: de förklarar allt från varför vi kan fungera i grupp till varför det finns krig genom att de testerna visar att människan har en benägenhet att gå emot sina individuella värderingar om ett antal andra sociala parametrar finns: stark auktoritet som individen känner sig rädd, underdånig, har respekt för eller frivilligt valt till sin ledare respektive risken för att inte vara en del av en stark grupp alternativt social utfrysning. The Stanford Prison Experiment är ett annat experiment som tittar på ungefär samma beteendemönster.

I grunden är det relativt enkelt att skapa en sådan lydnad: stark auktoritet som ledare för en grupp som samlas gentemot ett yttre hot. Skapa ”monster” utanför gruppen respektive en gemensam sak att kämpa för (gärna på ett högre plan: nationell säkerhet, artens fortlevnad, religiös moral, hot mot samhällets grundvalar). Det handlar om att sänka individens värde till förmån för gruppens. Svårare är det inte – eftersom vi är sociala varelser så är det en del av hur vi fungerar.

Så när jag läser att människor är chockade över att personer i ett liknande experiment: Game of Death/Zone Extreme, som till på köpet sades vara en pilot till en serie i TV är chockade över att så många är beredda att lyda en auktoritet blir jag mest sorgsen över de chockade personernas naivitet och okunskap. Jag är inte ensam, i en intervju påpekar kriminologiprofessorn David Wilson samma sak:

I wasn’t frankly surprised. We already know that people will behave in certain circumstances, we all know the point that he’s trying to make. How many times does it have to be demonstrated?

Milgrams undersökningar har redan starkt indikerat att lydnad är en djupt liggande betingning utifrån vårt sociala behov. Självklart kan kritiker – som gärna vill se människan som i grunden god försöka att falsifiera men det är enligt min mening rätt tunna argument. Här är en bra bloggpost som också innehåller Milgrams originalstudie att läsa om diskussionnen.

Archie Bland på Independent menar att även om TV adderas till mixen så är det samma sak som händer:

That this new version tweaks the formula to add a live audience and replaces a man with a white coat with a woman in a shimmering dress does not alter the fundamental fact: most of us are more obedient than we would like to believe.

Men jag skulle, precis som andra, påstå att TV-additionen accelererar det hela – något som  en av deltagarna förklarar:

I was worried about the contestant. At the same time, I was afraid to spoil the programme.

Däremot är det en alltför grund anklagelse att de 80 % (jämfört med 62% i Milgrams experiment) som faktiskt valde att gå hela vägen skulle göra det i jakt på ”15 minutes of fame”. Det handlar snarare om att TV är en del av vårt sociala liv, av ett socialt curriculum som omsluter vår individ. Det som det visar är däremot att TV är en mycket stark påverkare när vi s a s blir huvudroll i en sändning. Helt enkelt handlar det om att man anlägger ännu en parameter som gör individen mer lydig av rädsla, inte medvetet sökande efter kändisskap, för att bli socialt utstött ur en mycket större grupp: tv-publiken vilket för många är lika med ”alla”.

Är det här ett bra experiment? Rent vetenskapligt har det relativt lågt värde men samtidigt – ska du undersöka media måste det vara media på riktigt som är undersökningsbänk. Jag tycker att public service-kanaler borde ta sig en funderare över sitt suktande efter reality och dokusåpa-format.

För mig personligen blir det ännu en spik i fokusgruppskistan, något jag och Michele Miller diskuterade på Wonderbranding i veckan, eftersom det här indikerar att det hela tiden finns en stor risk för att en fokusgrupp säger vad de tror att undersökningsledaren vill höra.

Etiketter:auktoritet, Game of death, lydnad, Milgram, socialpsykologi, Stanford Prison Experiment

Avbryter den myspysiga dagboksbloggtiden med något så surrealistiskt som att blogga om Jessica Simpson och Lady Gaga :).

Kan inte låta bli att snabbt notera att det finns en minst sagt synkronicitet i att diverse kändisbloggare och mainstreammedia åter pumpar ut bilder på Jessica Simpson som ”tjock”.

(själv måste jag tillstå att hon är mycket snyggare där än som smal men är glad att de där höga byxorna är ett mode som gått i graven…)

Var är spinnet? Här. Jessica Simpson hostar en TV-serie som handlar om skönhet i olika kulturer. Pratats om länge men nu verklighet. Smart att dra igång de ryktena igen. Och tillåt mig tvivla på att det är en tillfällighet.

En annan som ifrågasatts för diverse kroppsliga attribut är uppenbarligen Lady Gaga. Och i sin och Rihannas senaste video så låter hon Jonas Åkerlund i princip visa att hon är kvinna… Ja kära nån. Varför? Jo för att det ska ha gått rykten om att hon egentligen är man. Eller hermafrodit. Herregud.

Men hon är inte sämre pr-kvinna än att utnyttja det och koppla ihop möjligheten att skapa lite skandal med nakenhet med att därmed bevisa sitt kön. Lady Gaga är 2010-talets Madonna. Kommer gå långt.

I grunden fattar jag inte det våldsamma intresset runt om Jessica lagt på hullet eller om Lady Gaga har kuk eller inte.

Dock gillar jag att man väljer att utnyttja såna rykten för sin egen nytta: det är att vända vapnet tillbaka. Utnyttja och därmed vinna i längden.

Lady Gaga kan fortsätta att uppröra moralväktarna, gillas av de som gillar personer som inte gör som andra.

Jessica Simpson kan positionera sig som en medveten kvinna och slippa dela plats med Posh och andra som jagar kilon och någon sorts imaginär kollektiv skönhetsnorm.

Etiketter:credd, Jessica Simpson, Jonas Åkerlund, kuk, Lady Gaga, Madonna, spinn rykten, video, vikt

Jag vet att Deepedition blivit nån sorts dagboksblogg efter alla dessa år. Men det är som det är. Om jag låter den leva vidare så blir det nog säkert ändring i det också nån gång. Transformation har bloggen varit med om förut.

Idag har jag jobbat i Dalarna. På konferensen Wonderbranding som handlar om att inspirera till mer företagande bland kvinnor: självklart att starta egna företag men framförallt att stödja, uppmuntra att kanske ta över ett befintligt företag. För i Dalarna innebär den kommande generationsväxlingen att många företag behöver nya ägare – och det finns mängder med duktiga kvinnor som borde bli företagsledare i dessa.

Mitt jobb har varit att snabbt bygga upp en bloggplattform och sedan vara med och liveblogga och livetwittra från konferensen – respektive att sitta med i den avslutande panelen. På engelska – de som känner mig vet att efter Facebook Garage för typ två år sen har jag en fet hangup för att prata engelska. Men det gick rätt bra. Tror jag.

Det var en jättebra dag. Jag älskar att faktiskt jobba när jag samtidigt får fylla på med en massa nya idéer. Michele Miller var mycket inspirerande, och vi spenderade försvarliga minuter i panelen att prata om hur fokusgrupper i sin traditionella form faktiskt är rätt meningslösa utan det handlar om att skapa andra sorters grupper där deltagaren kan känna sig mer trygg och att det är han/hon som faktiskt har kontroll – och därmed makten över skeendet.

Annika Dopping var helt suverän som föreläsare – sen kan man diskutera om det finns könsskillnader eller inte – jag gillar hennes användande av uttryck om ”manlikt” och ”kvinnolikt” istället för att fastna i de rent biologiska könen; och vi pratade om det efter konferensen och vi var rätt överens om att det inte går att säga antingen biologi eller miljö utan väldigt mycket handlar om en intrikat och komplex synergi mellan de två.

Sen var det kul att träffa både nya personer och gamla vänner.

Visserligen kräver det en hel del fokus att både twittra och liveblogga ett seminarium men framförallt är det fantastiskt att vara så trött när man kommer hem eftersom man fått så mycket food for thought. En massa nya idéer, idéer om hur man skulle kunna utveckla vissa teorem liksom insikter att ta med direkt in i de projekt som man jobbar med.

Imorgon ska jag avsluta ett större jobb och samtidigt förbereda ett antal föreläsningar som kommer nu. Och samtidigt ska min son slippa vara ensam hela dagen som idag. Så det blir Borlänge imorgon också.

Etiketter:ägare, Annika Dopping, biologism, blogg, företagande, könsskillnader, kvinnolikt, kvinnor, manlikt, Michele Miller, miljö, Wonderbranding

Jag råkade visst vinna ett pris på Yaba. Årets mesta twittrare. Should have seen that coming :). Och jo – över 30000 tweets har det blivit genom åren. Nån (@hyttfors ?) räknade ut att det är en tweet per halvtimme sen Twitter skapades. Så illa det verkar. Grejen är att jag låtit automatfeeda en del, varit rätt duktig på att retweeta – och självklart: det är ett perfekt verktyg för mig som gillar att prata men hatar att chatta.

Grattis till de “riktiga” vinnarna: Björn Alberts, Jocke Jardenberg, Johan Ronnestam och InUseful.

Själv ska jag sätta upp mitt diplom på väggen:

Etiketter:mesta, pris, Twitter, twittrare, YABA

Jag har äntligen fått tummen ur och ska göra mig av med mina trummor. Tidsbrist innebär att jag i princip slänger iväg dem – för några år sedan värderade en person dem till närmare 30 lök…

Det jag lärt mig är att trummisar är nördar. Riktiga nördar. Vi sociala medie-nördar är normala människor jämförelsevis…

Så nu har jag gjort min research och insett att mina cymbaler säljer jag tokigt billigt. Trummorna är väl ok.

Roligt var personen som åkte hit ikväll för att kolla grejerna och visade sig vara präst i Säterbygdens församling. Onekligen surrealistiskt.

Självklart sliter det i hjärtat. När jag bar ner bastrumman slog det mig hur själva muskelminnet finns kvar när det gäller att bära trummorna. Så mycket bärande ut och in i bilar, in i lokaler, rodda upp det och sedan reverserat igen… Jag menar – HS och jag blev i princip ihop i samband med en sån konsert…

Men nu är det över. Visserligen har jag inte spelat på dem på länge men det känns ändå som om något går förlorat.

Skrev ju en liten grej om trummisar – och sociala medienördar förut.

Etiketter:Gretsch, sälja, trummor

På udda vägar så visar det sig att Mattias Boström som twittrar på @piratforlaget och som är en del av mitt sociala medienätverk kommer från Kolsva. Kolsva, samhället utanför Köping. Köping som jag spenderade min barndom och ungdom i. Det visar sig exempelvis att vi båda känner Per Kraft.

Mattias har skrivit en lång text om just minnen och hur populärkultur blir en sorts markörer för alla andra minnen – och refererar exempelvis till en tidig Europe-konsert i Folkets Park i Köping. En konsert jag själv inte kan minnas jag var på men en historia som triggar igång att minnas andra konserter, galna händelser och hur man själv var på den tiden. Från barn i Missionsförbundet, till medlem i en Livets Ord-knuten grupp till svartrockare och US-are till att förändras sakta till blivande präst. Sen flyttade jag…

Det är lätt att glömma: att varje människa är en historia. Det är väl det som Lasse Holmquist var så bra att visa i det klassiska ”Här är ditt liv” och som idag inte längre lyckas eftersom allt är medietränat och tillrättalagt. Och samtidigt sker det igen – men idag på bloggar, på Facebook och andra sociala medier – att vi berättar mer om vilka vi faktiskt är. Nonsens? Knappast – det är bitar av livet som vi idag kan se och lära känna och förhålla oss till. Biografierna skrivs i realtid snarare än samlas ihop mot slutet av livet.

För mig är Köping ett avslutat kapitel men precis som Mattias skriver så är det en av de kontexter som format mig som människa. När jag föreläser om skillnaden mellan analoga värderingar och digitala värderingar så är det enkelt att i bakhuvudet reflektera över hur man som tonåring var tvungen att forma om sig för att passa in i småstaden. Det fanns ett avgränsat antal personer att umgås med – vilket innebar att man fick slipa bort sånt som var en själv och försöka att leta efter minsta gemensamma nämnare. Idag behöver man inte det om man inte vill: idag finns hela världen tillgänglig och man kan leta efter sina gelikar och nätverka utifrån den man faktiskt är.

Etiketter:Folkets Park, historia, Kolsva, Köping, Lasse Holmquist, minnen

I posten (ni vet sånt där som då och då kommer i form av bokstäver, i förekommande fall även med bilder på, tryckt på papper och i något som kallas kuvert och landar i en sak som kallas brevlåda utburet av någon person i en elbil) fick jag idag ett brev från Dalarnas Tidningars familjeredaktion. En förfrågan om jag ville att de skrev om mig. Även om jag känner mig en smula död efter för lite sömn och väl mycket stress på grund av för många åtaganden så insåg jag att det inte var min dödsruna som de bad mig skriva utan om jag ville finnas med i tidningen då jag ju fyller 40 år om inte alltför lång tid. Till på köpet får man en TRISSLOTT (jepp, det var utskrivet med versaler) för besväret. Det och att det är kostnadsfritt! Fantastiskt fint av dem.

Det roliga blir att fylla i de sex tomma fält där man ber att man själv köra sin hisspitch eller barpresentationen:

Skriv lite om dig själv, vad du arbetat med. Eventuella fritidsintressen, föreningsverksamhet etc.

Jag får sitta på händerna för att inte skriva något riktigt galet.

Med i brevet var också ett papper om annonsbeställning eftersom många, enligt säljtexten, gärna vill tacka för uppvaktningen. Smart sälj. Först får man skriva om sig själv och få komma i tidningen – sen tror alla självklart att människor kommer att läsa någon liten radannons under Uppvaktningar. 150-200 kr tar de för det. Fattar inte hur tidningar kan gå back med sånt här smart sälj. Man kan välja mellan ett antal förberedda texter:

Mitt hjärtliga tack för all trevlig uppvaktning på min ______-årsdag. Undertecknad.

Med andra ord: tack för alla meningslösa presenter ni tror att man vill ha som fyrtioåring och de pinsamma sånger ni skrivit till festen.

Min födelsedag blev ett oförglömligt minne. Tack för uppvaktningen. Undertecknad.

Frun var försvunnen med halva bohaget när jag vaknade upp dagen efter. Chefen ringde och förklarade att jag nu inte var välkommen eftersom jag blivit för gammal för mitt jobb och hunden kräktes på de nya mockaskorna.

All uppvaktning på min födelsedag undanbedes vänligt men bestämt. Undertecknad.

Helt enkelt: den jävel som påminner mig om att jag fyller 40 kommer jag att skjuta med hagelbössan. Jag är deprimerad nog ändå utan att en hoper släktingar ska komma och äta mig ur huset.
Den mest deprimerade är nog ändå:

På min födelsedag är jag bortrest, undanber mig därför all uppvaktning. Undertecknad.

Enda anledningen till att resa bort på en sån dag är att man a) inte har några vänner b) har en släkt full av idioter c) tänker åka med färjan till Åland för att supa bort sin ålderskris.

Själv åker jag till London.

Så – tur att man får skriva själv. En möjlighet är exempelvis:

Jesus prövades under 40 dagar och 40 nätter. Själv har jag prövats under 40 år. Det finns därmed ingen anledning att skåla för det. Möjligen ge sig själv 40 rapp med rottingen för att betänka arvssynden. Guds frid. Undertecknad.

Eller kanske:

Jag blir 40. Frun har lämnat mig, huset har brunnit ner, mina barn hatar mig och arvet från farmor spelade jag bort på canasta. Ber att få tacka för den vita lilja min arbetsplats förärade mig. Den kommer leva länge då den var av plast från Dollar Store. Undertecknad.

Nej, jag har ingen åldersnoja alls. Jag är bara sån här.

Roande var också att dessa två papper är tryckta på rätt tjockt papper (120 gr) i A4-format. Svarskuvertet är ett litet A6-kuvert. Ryktet om att Familjeredaktionen är sista avstjälpningen innan arkivet verkar inte helt taget ur luften.

Etiketter:40 år, annons, familjeredaktionen, högtidsdag, lokaltidningen