Jag kör #snapchat100 som årets #blogg100

När jag insåg att Fredrik Wass tänkte dra igång ännu ett år av Blogg 100 så kände jag att det skulle ju inte fungera. Min och Sarahs vår är fullsmockad med jobb + att jag också börjat att jobba på Uppsala kommun.

Förra året nådde jag inte ända fram. Det intressanta med det året var att jag testade ett antal andra bloggplattformar. Den jag älskade mest var Medium. Och jag fick åter bevis på att vi, trots att techvärlden blir mer och mer lik den vanliga industrivärlden, ännu inte kan lita på att tjänster består: i november las Jux ner vilket innebär att de bloggpostningar jag skrev där är försvunna.

Jag inser samtidigt att jag läser extremt mycket färre bloggar idag än förut. Jag rensade ur min Feedly ikväll – och insåg också att många bloggar som jag läst inte uppdateras alls. Bloggen är inte död men har förändrats väldigt mycket. Idag är det mest intressanta inom företag och tjänster: där lever och frodas den, respektive inom vissa intresseområden.

Samtidigt finns det något i det som gör det svårt för mig att låta bli att ändå fundera över det – att kanske köra ett år till. Bloggandet är en viktig del av det jag är: det är snart femton år av livet där jag bloggat.

snapchat100

Dock väljer jag en lite annan approach. Säkert inte comme il faut men strunt samma: eftersom jag precis valt att börja på riktigt försöka att förstå Snapchat så tänker jag verkligen satsa på att köra #snapchat100. Man får väl se det som någon sorts spin off på Blog 100. Eller att jag bara försöker sno en idé.

Varför får jag för mig nåt sånt? Dels för att jag gillar tanken att det jag skapar – om det är bild på vardagen eller en viktig tanke är förgängligt. Det är mot allt man ska tänka när det gäller såväl branding, SEO och generellt hur vi som människor gärna bygger monument över oss själva. Med Snapchat är det bara en enda lång tillfällig konversation.

Det är realtid på riktigt. Det finns inget förut och inget sen utan bara ett just nu (24 timmar). Så till skillnad mot andra som kommer ha 100 bloggposter, som tickar in Google-juice och allt sånt så kommer jag efteråt ha exakt ingenting kvar av det jag producerat. Det är skrämmande, lite snett och faktiskt ganska uppfriskande.

Plus att jag själv ibland kan känna att jag lite glömmer bort att faktiskt ha roligt när jag använder sociala medier. Det blir lätt allvarligt: för det är mitt jobb och det är ofta så att jag hela tiden håller på att analyserar. Snapchat är underhållande. Det är rätt fult. Och det går inte att göra nåt jätteproffsigt utan det är faktiskt helt enkelt ganska befriande kul.

Så vill ni följa med på den resan: följ mig på Snapchat. Såklart heter jag deeped där.

Där bakom

det går inte att andas kippar
tusen varelser rör sig under skinnet
det kliar det bubblar det rör sig
och du vet att det är så men det är inte så men det är så

det är det omänskliga

varje andetag som taggar rakt in i lungorna
det sitter en osynlig flodhäst på ditt bröst
och tunneln du ser tar liksom aldrig slut
varje muskel fylld av adrenalin varje muskel bristningsgränsen

det är det omänniskovärdiga

det tjuter tjuter tjuter inne i skallen
en vinande kompakt tystnad som låter
hjärnan springer maraton och står still i sin vilsenhet
smärtan smärta snärtar

men där bakom
efter alla år
så vet jag att
det finns liv

men där efter
efter alla år
så vet jag att
det finns ljus

bara man står ut
bara man ser till att ta
en dag en timme en minut
sekunden i taget

1000 piskrapp för en blogg

Deepedition fyller tio år typ nån gång här i dagarna. Den här versionen kom till i juni men den startade som en Blogger-blogg. Jag har bloggat sedan 2001. Jag har sagt mycket dumt men förhoppningsvis också förändrat något. Jag har aldrig behövt vara rädd för att det jag skriver skulle skada mig mer än möjligen min karriär. Vilket man kan ta.

Raif Badawi har inte den lyxen. Raif Badawi är bloggare och är dömd till tio års fängelse och 1000 piskrapp, femtio stycken varje fredag. För att ha bloggat. Detta för att han av saudiska myndigheter anses med sina texter skändat islam.

Jag kan skriva att vår kung är dum, att man borde hänga Gud, att Mohammed kan avbildas som en rondellhund och att Löfven är en tönt. Jag kan ge mig på allt som är heligt oavsett religion eller politik, svensk kultur eller töntiga poplåtar. Det är min rätt. Det är min yttrandefrihet. Visst kan kristna, muslimer, socialdemokrater eller monarkister bli upprörda. Men ingen av dem kan med lagen komma åt mig. Och ingen av dem har rätt att försöka tysta mig.

Hela världen har skrämts, med rätta, av det hat och den skeva tolkning av islam som triggade ett antal franska islamister att avrätta en tidningsredaktion. När journalister använde sin rättighet så blev de dödade. När judiska familjer skulle handla inför sabbaten blev de tagna som gisslan. Och när Raif väljer att skriva kritiskt mot islamiska lagar så blir han dömd att piskas. Men få väljer att notera detta. Inget #jesuisRaif.

Ett land må ha rätt att ha lagar som styr struktur och förhindrar att människor far illa. Men när lagar innebär att människor far illa så är det inte rätt, när ett straff innebär att. Och muslimer har all rätt i världen att uppröras av avbildningar av profeten eftersom det bryter mot vad som står i Koranen. Men ingen har rätt att utmäta ett straff som döden.

1000 piskslag innebär en stor fara för en person. Både hens psykiska och fysiska välmående kommer att påverkas. Det vi kan göra är att inte vara tysta.

Som bloggare är jag stolt över att vara just det. Det här är mitt verktyg. Det här är min tidning, mitt manifest, min dagbok. Så också för Raif, och andra bloggare som förtrycks för att de vågar stå upp för det de tror på.

Skriv på petitionen. Dela vidare och berätta om detta. Blogga om det!

 

Ps. Och nej, de som försöker göra en jämförelse mellan det här och Dan Park kan gå och gömma sig. Dan Park har inte blivit dömd till att bli piskad. Och de som orerar om att det skulle vara islams fel och det är en ond religion bör a) läsa Bibeln b) läsa kristendomens historia. Ds. 

 

Ok?

här mellan andetagen
i en tid som pausat
där rädslan och sorgen målar världen
vinden river i fönstren och själen

vilse och bortkommen
styrkan och viljan ser ut att
hamnat i lådan för borttappade saker
och i vacuumet
sitter livet och ritar på marken

saknar allt det andra men det finns
där bakom det mörka, det ledsna, det uppgivna
livrädd för att leva rädd för att räddas

jag minns det själv
ett språng som gick fel
och hängande i fingertopparna vänta på
kraften att dra sig upp
trots att man tänker att
det är lättare att bara sträcka på fingrarna

men därinuti långt längst inne
den blå lågan ibland så osynlig
varm het brinnande brännande livslåga
den där som flämtar men som vägrar släckas

mörkret har skymt den
mörkret har lagt ett skynke över
just nu men aldrig för alltid
det vet jag nu

jag skyddar din med mina bara händer
för jag kan inget annat
den får brinna där mellan
kupade fingrar och handflator
jag kan göra det i evighet och ännu längre

för jag håller den som jag bar dig
närmast hjärtat där du hör hemma
verkligheten håller andan där och nu
det är det där ögonblicket mitt i steget
just nu är det så

sen kravlar vi oss upp

Ok?

Jag vill inte ha rasister i mitt flöde

I reklamfilmen #likeagirl finns en intressant scen. En pojke får uppdrag att visa hur en ”tjej” springer och kastar en boll. Efteråt utspelas följande dialog*:

Did you think you insulted your sister now?
No…insulted girls, but not my sister.

Jag är iofs av den tron att folk faktiskt fattar vad de gör. Generellt tror jag på att ge människor ansvar för sina åsikter och sina val. De som väljer att ge sin röst till ett parti som driver en rasistisk politik med fascistiska inslag får leva med att jag inte respekterar deras åsikter. Jag respekterar att de har en åsikt, och deras rätt att uttrycka den. Men det innebär inte att jag måste lyssna på dem.

När vi idag ser en sida som startats av personer i Svenskarnas Parti som gillas av nästan 70000 Facebookanvändare så börjar man undra. Sidan vill driva frågan ”Nej till moskéer” och efter dagens brandattack** mot en moské i Eskilstuna valde sidan att lägga ut bilder på branden med orden ”God fortsättning…”. Innehållet är klart SvP-inriktat, det är knappast någon som gillar den som kan missa det. (De har nu raderat bilderna och försökt sig på en pudel – de glömmer bort att det finns något som heter skärmdumpar…)

Nejtacktomtarna

Ändå är det ganska många som hittar kompisar som gillar sidan. Vilket ställer frågan på sin spets: fattar de inte vad de håller på med? Det här är ren rasism. Man måste antingen vara djupt korkad eller helt enkelt vara rasist för att gilla det här.

10888909_782359921857883_1440885126402198763_n

Det blev en längre diskussion om detta i en postning jag gjorde. Tänk om det är så att de som gillar sidan inte gillar innehållet? För min del är det ett ganska otänkt påstående (jag blev dock anklagad för att inte tänkt efter när jag skrev min postning):

  • Av de 5,4 miljoner svenskar som är aktiva användare av Facebook är det en oerhört stor majoritet som knappast gillar vare sig sidor eller saker som inte står i korrelation till deras åsikter. När det gäller en sida som handlar om motstånd mot moskéer så är sannolikheten rätt liten. Helt enkelt: jag tror inte att problemet är att folk gillar den sidan för att hålla koll på den – de gillar den för att de anser att moskéer inte ska få finnas i Sverige. 
  • Av de få som ändå följer den och andra sidor för att hålla koll så tycker jag det är en ganska dum metod:
    • För det ger både sidägare, andra användare och andra iakttagare fler gillare vilket ses som att sidans innehåll stöds av många.
    • Att gilla en sida för att hålla koll på den kräver att du aktivt interagerar med den åtminstone en gång var 90e dag annars rankas du ut av FBs algoritm. Kvar blir bara din del av perceptionen av sidans framgång.
  • Ska man anmäla sidan? Jag tycker inte att sidan i sig är hets mot vare sig folkgrupp eller religion. Det är en (i mitt tycke korkad och inbilsk) åsiktsyttring byggd på i grunden xenofoba och rasistiska åsikter men det är inom yttrandefrihetens domäner att inte vilja ha moskéer. Däremot finns det innehåll som bör anmälas – om det har höjd på hets mot folkgrupp. Och då anmälas till polisen. Att fara ut mot Facebook för att de väljer att inte se den som mot kalifornisk lag eller mot gemenskaphetsreglerna är ganska dumt.
  • Facebook tar emot anmälningar – i princip 90 % av de saker som försvinner beror på att någon eller några anmält innehållet. Men det är Facebook som bestämmer. Det kan man tycka är orättvist, att de gör fel val osv men generellt tror jag vi ska vara försiktiga med att massanmäla åsikter vi inte gillar. Det slår tillbaka.

En annan fråga blir då: är det rätt att helt enkelt plocka bort Facebookvänner som gillar såna sidor? Generellt är det upp till var och en att göra som de själv vill.

Jag själv har valt att se min Facebook som lite mer personlig, lite mer mitt vardagsrum, än andra plattformar. Så jag väljer att plocka bort personer som uppenbart har åsikter som jag tycker är vidriga. Personerna respekterar jag som människor men vägrar att respektera deras åsikter. Och vill inte behöva möta dem i mitt digitala vardagsrum = mitt Facebookflöde. Filterbubbla? Jo säkert. Men det är mitt val.***

Argumentet att ”ta diskussionen” är jag mer och mer skeptisk mot. Tyvärr. Extremt få som valt att rösta på SD eller väljer att rakt ut uttrycka saker som att man vill förbjuda moskéer etc lyssnar på fakta och argument. De är fast i sin inbilskhet, de har köpt mytbildningen och väljer att tro på falsk ”fakta” hellre än statistik och en argumentation som grundar sig i samma sak som våra grundlagar och FNs mänskliga rättigheter grundar sig i. Deras bild av demokrati är att alla ska vara tysta när de pratar, att alla ska lyssna, ingen ska säga emot (då försöker man censurera dem) och varje debatt går ut på att de öser personliga påhopp, nedsättande epitet och skiter i att besvara frågor. Det är inte fruktbart.

//Uppdatering: en lång och synnerligen (pga gammalt groll från Twitter) animerad diskussion uppstod om detta med att ”ta diskussionen” mellan mig och @lukasromson. Flera andra menar att det är ”dumt att inte lyssna på vad folk tycker” vilket jag generellt håller med om men dels handlar det här endast om min Facebooksida som jag ovan förklarat hur jag ser på, dels att jag har lyssnat länge och insett att ytterst lite är ens möjligt att besvara då det är bortom faktabaserad diskussion utan byggt på illvilja, ond tro och rykten. //

Jag tänker inte göra det längre. Det är inte värt det. Hur liberal jag än är så anser jag det inte finns något att vinna på att stryka nationalister medhårs. De är inte förvirrade missnöjespolitiker, de är inte korkade rednecks. De är ideologiska rasister med nationalism som förevändning. That’s it. Och tyvärr verkar den största delen av SD-väljarna vara nöjda med ett parti som ogillar invandrare, som gärna gör värderingar av olika folkslag och generellt vill ha ett Sverige ”som det var förr”. Myten om ”missnöje” har debunkats om och om igen. Förutom hos en hög konservativa personer inom opinionsvärlden. Som jobbar hårt för deras tro är att genom att normalisera SD så tappar de värde. Fungerar säkert för allt utom just de här. Jag tror inte på det.

För genom att ge röst åt partier som SD, SvP och liknande så säger du också att personer i din närhet som har en eller två föräldrar som är nån annanstans ifrån än Sverige inte borde finnas. Eller de som har en mor- eller farförälder som är från något annat land. Eller personer som inte är ”rena” svenskar. Eller som tror på något annat sätt än vad de anser som rätt tro, har en annan sexuell läggning, gillar annan sorts kultur. Varje del av både det civila och det offentliga livet vill de påverka med en nationalistisk injektion. De vill inte fundera om det är bra eller dålig konst utan om den är nationalistiskt rätt. De vill inte fundera om en person har flyktingskäl utan endast om personen kommer från ett okej land. Att ”ta diskussionen” blir att normalisera deras åsikter, att gå dem till mötes att det måste ”lyssnas” för att vara ”riktig yttrandefrihet”.

Så – även om en hel del säger ”men det handlar ju om alla de här invandrarna som kommer” så är det bara att påpeka att det påverkar deras vänner, deras kamrater. Säger du ”ut med invandrarna” så säger du ut med de personer du känner. 

* Tack @sa_na_si för idén.

** Eftersom fr a en hoper SDare och andra inom den bruna röran har svårt att förstå att jag inte skriver om själva branden utan om sidan som valde att hylla branden och vad det har för konsekvenser så får vi helt enkelt påpeka att vi inte vet vilka som ligger bakom men att det finns en väldigt stor sannolikhet att det kan, i dagens politiska sammanhang, handla om en attack från extremhöger och nazister. Det roande i sammanhanget är att samma personer som hävdar ”vi vet inte vem det är” gärna retweetar och likear inlägg där meningsfränder hävdar att det är andra muslimer eller kurder som ligger bakom attacken. Svårt det här med konsekvent handlande. Som av en  händelse så blev en annan moské attackerad i Eskilstuna samma natt.

*** Eftersom flera personer verkar ha det svårt att förstå vad jag skrivit här så förklarar jag kort hur jag ser på mina olika kanaler: Facebook – mitt personliga vardagsrum, ganska öppet, socialt men jag förbehåller mig rätten att slänga ut folk som säger saker som är öppet fientliga mot andra människor. Eftersom flera av de människorna sitter i bästa soffan och har rätt att känna sig trygga. Bloggen (den här) – är mycket öppnare. Även om jag skriver och bestämmer så finns det större plats för idiotiska åsikter i kommentarsfältet. Det enda jag kan lova är att de kommer bli besvarade med i vissa fall hög grad av sarkasm, i vissa fall torr fakta och i vissa fall aggressiv attack mot åsikten. Du har rätt att säga saker men det innebär inte att du kan förvänta dig att slippa motstånd. Twitter – öppet och där behöver jag inte följa stolpskotten de dyker oftast upp ändå och inte sällan finns det diskussioner som sveper över från #svpol. Instagram – kanske mitt mest privata konto även om jag har det öppet. Politik hör sällan hemma där.