Jag frågade.

Hon sa ja.

Jag är förlovad. Jag ska gifta mig. Jag är ihop med Lisa.

Det trodde jag inte ens för säg mer än ett år sen. Sen bestämde vi oss för att det var vi. Eller hon hade bestämt sig mycket tidigare. Jag var lite velig.

Allt det som jag inte tänkt mig som flickvän: 12 år yngre, boende i Stockholm, skolbarn i låg- och mellanstadie, kulturarbetare, lärare, gillar att påta i trädgården, är ganska mycket rödare än jag idag är, aldrig förstått det där med tro och religion.

Det borde vara skrämmande, men det är ganska vackert. Vi är jämlika i det vi är. Hon tänker inte ändra sig; jag tänker inte ändra mig och ingen av oss tänker be den andra att ändra sig.

Jag som liksom skaffat mig mitt pensionärsboende, jag som ställt in mig på att leva stadsliv med mycket utgång och utan ansvar för någon annan än mig själv. Nu bor vi på två ställen, försöker ses så ofta vi kan.

Och varför ska jag då till på köpet gifta mig igen?

Det enkla svaret är att hon aldrig har varit gift eller förlovad. Vem är jag att säga ”nej men det har jag”? Och att det är något som är speciellt. Och hon är speciell. Så jag vill göra det med henne. För jag älskar henne. För jag tänker försöka leva med henne så länge vi båda vill.

En nära vän sa till mig: ”You fall in love and you fall out of love” och det är sant. Sen får man bära alla de kärlekar som varit med sig för att lära sig att älska om igen och än mer.

Livet andas, rör sig, förändras och det enda jag lärt mig av det är att aldrig förvänta mig att det jag planerar blir av. Min framtid ser nu helt annorlunda ut. Mina planer är helt förändrade.

Jag har valt det. Det är inget öde, det är ingen gud, det är ingen slump. Det är 100% mina val.

Jag tar med det jag lärt mig. Bittra erfarenheter och ljuva minnen. Smärtsamma lärdomar och upplysande insikter. Framför allt tar jag med mig att jag är jag. Jag har min ryggsäck; jag har mina sår och skador. De är en del av mig och jag kan förändra det jag kan, men inte förändra det jag inte kan. Jag tar med mig att vara äldre, att jag onekligen nu går in i nästa fas av livet.

Idag fyller jag 56 år. Jag sitter i vår lägenhet i Gubbängen. Har jobbat, tränat och väntar nu på bonusbarnen och Lisa. Sen ska vi äta middag tillsammans med dem, och min dotter och våra Västeråsvänner.

Du & jag Lisa.