Hanne Kjöller slår huvudet på spiken

Rätt många blev lite förvånade över Hanne Kjöllers text i gårdagens DN runt ett samhällskontrakt. Och en hel del har nog delat texten utifrån “nu jäklar ska det bli ordning på alla de här flyktingarna som inte sköter sig”. Självklart tycker jag hon missar att faktiskt lyfta diskussionen och slutet känns ganska förvirrat – även om det är krasst så: följer du inte reglerna så får du klara dig själv. Det man saknar är att hon kanske kunde ta upp den retoriska noten runt att det finns många svenskar som knappast skulle kunna skriva under den listan.

För de punkter hon tar upp på ett snyggt retoriskt sätt faktiskt pekar mot svårigheten med ett samhällskontrakt på samma gång. Det finns otaliga exempel på svenskar som bryter mot dessa punkter. Hanne väljer att inte rakt av påpeka detta men implicit ligger det en not av att det är inte helt okomplicerat. För kontraktet gäller ju vad som gäller i Sverige: alltså för alla som befinner sig inom nationen. Det blir intressant att peka på att SD-are och andra xenofober, rasister och vanliga Svenssons ofta bryter mot flera av dessa punkter:

  • Religionsfriheten. Alltså är det inte tillåtet att hävda att islam är på ett visst sätt. Det är en oerhört snyggt skriven punkt som i sig pekar på allt från fundamentalister inom såväl islam som kristendom men också mot fundamentalistiska ateister.
  • Den principiella friheten i att vara nästan naken. Onekligen intressant punkt utifrån hur domstolar och inte sällan “äldre herrar” sitter och förklarar att kvinnor som är lättklädda får skylla sig själva, åsikter runt att män inte kan beskyllas för sexuella närmanden pga av lättkläddhet eller generell sexism. Och att diskussionen om burka och niqab är lika nedvärderande.
  • Kärlek och äktenskap. Helt klart en inte helt enkel sak att skriva under för vare sig fundamentalistiskt kristna svenska pingstvänner eller homofoba SD-svansar. Samtidigt som den pekar på vikten av skydd för de personer som faktiskt kommer hit pga av förföljelse för sin sexuella läggning. Och ger en bred spark mot hederskulturen.
  • Individen som den minsta gemensamma nämnaren i samhället. Oerhört viktigt och som hon pekar på: det innebär jämställdhet och jämlikhet. Hur ser det ut med det inom svenska företag och inom offentlig sektor? Hur ser män på kvinnor?
  • Barnen i centrum. Förbud mot aga är i sin förlängning att respektera barnet som individ. Inte helt säker på att viss lagstiftning i Sverige kan sägas göra det ens. Synen på barn exempelvis när det gäller skärmtid, när det gäller arbetsmiljö i skolan visar på ett minst sagt komplicerat förhållningssätt även för infödda svenskar.

Självklart – det är oerhört knepigt hur ett straff för brott mot respekten för detta skulle se ut. Kanske är det inte ens möjligt att genomföra, kanske är det inte ens något som borde genomföras men oavsett – det är åtminstone ett försök att ta diskussionen lite längre. Det är punkter som var och en av oss behöver fundera hur vi själva står inför dem.

Själv tycker jag alla på 18 års-dagen borde få skriva på detta. Oavsett härkomst. Om inte – well, då respekterar du inte den ordning som Sverige har.

Tough love liksom.