Det här med att argumentera mot generaliseringar

För många år sen var jag kristen. Jag gick i kyrkan och jag blev sen präst. Efter en session in i framgångsteologin skulle jag nog vilja påstå att jag sen höll mig till den mycket liberala skaran av kristna, min bibeltolkning var långtifrån fundamentalistisk eller konservativ. Jag svor då och då, jag drack och rökte, jag hade faktiskt sex till och från.

Tid efter annan var det någon annan kristen gruppering som uttalade sig i olika frågor. Abort har alltid varit ett givet ämne för debatt där många konservativa kristna skadar människor genom sin hårdföra hållning. Inställningen till homosexuella är en annan fråga som ofta kom upp. Inom Svenska kyrkan fanns den högljudda kvinnoprästfrågan som skar genom delar av kyrkan som en laserstråle.

Självklart var det ofta som jag fick stå till svars för vad andra kristna gjorde. Ofta även vad andra kristna gjort genom historien. Alla kristna var si och alla var så. Tröttsamt många gånger men det jag insåg var att visst – det är fel att generalisera men nånstans var det ändå på mitt ansvar att inför personer som hade svårt att skilja på saker och ting faktiskt ta avstånd, förklara, inte försvara utan faktiskt bara påpeka att “nej, enligt mitt förmenande har de fel, de tolkar bibeln åt helvete och min Gud är inte samma Gud som de pratar om.”

Jag kunde iofs sagt “nej, du borde inte generalisera. Det är bara en liten del av de kristna som tror som hen/dem” eller “det är lite stökigt men Herrens hage är stor och alla sorter får plats i den” eller “det viktiga är kyrkans närvaro och den kan ske med många röster”.

Jag tror helt enkelt att man som individ inom en grupp alltid får lov att ta på sig ett ansvar att ta avstånd mot det som människor reagerar mot, även om det sker med breda generaliseringar. Att argumentera mot någon som reagerar mot något som är felaktigt med “det är fel att generalisera” är faktiskt riktigt dumt. Det gäller oavsett om det handlar om vita män, skepsis till flyktingar eller fotbollssupportrar och huliganism.