Jag förut. Alltid en cigg. Det var en del av mig.

Jag har idag inte rökt på ett år.
Det är något jag inte riktigt trodde skulle hända.

Jag var hos läkaren. Hon funderade över KOL. Och att jag fått astma igen.
Och hon var väldigt frank: oavsett vad det är som gör att jag har ont i lungorna – med min livsstil kommer jag dö ganska fort om jag fortsätter att röka.

Well.

Jag insåg att det nog är dags att börja inse att jag inte kommer att leva för evigt.

Sen har det bara rullat på. Jag kan fortfarande fastna i doften och känna att det vore gott. Men det stannar där. Det är inte värt det.

Det mest fascinerade är ändå att luktsinnet kommit tillbaka. Ibland på ont men ofta på gott. Att för första gången på trettio år känna doften av syrén och hägg, av sånt som jag knappt haft någon relation till som doft. Det är faktiskt lite coolt.

Jag är inte nikotinfri. Jag snusar som fan.
Men jag är rökfri. Sen ett år tillbaka.
Det var lite som fan ändå.