Febrar jag mött

I fredags satt jag på ett tåg som från början var en finsk bastu och sedan blev en vindtunnel. Air condition-förkylning. Som sen drog iväg i en rejäl feber idag. Jag tenderar att vara ganska okänslig för feber men idag drog den iväg mot 40 graders-strecket.

Det fick mig att tänka på febrar man mött.

Som barn var det ofta att man hade febermardrömmar och nån gång hade jag så hög feber att morsan ställde ut mig i snön där jag kom till sans och frågade vad fan hon höll på med. När man blev vuxen fick man ta tag i det själv och jag har haft en förkärlek att lägga mig på kakelgolv när det varit som värst.

Däremot är jag ju en envis jävel och senast jag hade sån här hög feber så var det under Creative Day-turnén. Så då föreläste jag med 39,5 i kroppen. Problemen då är följande:

  • Koncentrationen är inte riktigt vad den borde vara
  • Man svettas floder vilket är måttligt roande
  • Man kan inte prata lika fort eftersom man får andnöd.

Men det värsta jag gjort var när jag fortfarande var präst. En ungdomsmässa och jag var grymt sjuk. En ungdomsmässa pågår i typ tre timmar där man tillsammans bygger hela mässan vilket innebär att jag som präst får hålla ihop allt + att jag var den enda som kunde ljusrigga och så där. Då snackade vi inte Alvedon var fjärde timme utan en ask under den kvällen. Fick också åka och hämta min virvelkagge då den vi hade gått sönder. Köra bil med hög feber är alltid väldigt intressant – ännu intressantare när du har väldigt bråttom. Gudstjänsten gick bra även om jag inte kommer så mycket mer än att jag vid en tidpunkt tittade ner bland de stenar som vi lagt runt altaret och det kändes som om de hoppade upp mot mig. När jag kom hem och tog febern hade jag 40,6.

Idag valde jag dock att lägga mig ner.

Post #082 i #blogg100