Att passa sig för symbolerna

Rättighetsalliansen och deras likar jagar vidare. Nu har de gett sig på norska piratpartiet vilket innebar att de var tvungna att stänga ner internetaccessen till TPB. Det tog en stund av lite slö uppkoppling och sen var TPB uppe igen. Remember the hydra. Med hjälp av en oväntad tillskyndare:

Nordkorea.

Som TPB skriver på sin blogg:

This is truly an ironic situation. We have been fighting for a free world, and our opponents are mostly huge corporations from the United States of America, a place where freedom and freedom of speech is said to be held high. At the same time, companies from that country is chasing a competitor from other countries, bribing police and lawmakers, threatening political parties and physically hunting people from our crew. And to our help comes a government famous in our part of the world for locking people up for their thoughts and forbidding access to information.

Det är onekligen en ironisk situation. Lite nyktert kan man dock konstatera att det helt klart satt TPB i en lite prekär situation. Slutet på bloggposten är en smula naivt rent politiskt sett. Nordkorea gör det här för att jävlas med amerikanska intressen. TPB riskerar att bli en sorts politisk fånge – det är knappast så att nordkoreanska regeringen plötsligt blivit snäll och frihetsälskande. Samtidigt sätter det onekligen en rejäl känga i skrevet på amerikanska intressen. Om man väljer att se det realpolitiskt är det ytterligare ett bevis på att Internet ställer allt på huvudet.

Men jag kan känna att det är väldigt väldigt lätt att TPB nu blir viktigare än något annat. Det är jag inte helt säker på att det är. Att ge Nordkorea PR för att nu vara informationsfrihetsförelöpare känns väldigt magstarkt oavsett hur realpolitisk man försöker vara. Det blir en extrem elitistisk utilitarism av det hela om man inte passar sig. TPB är en symbol men frågan är hur högt värdet är: hur mycket får symbolen kosta?

(Och det här gäller inte bara tillskyndare utan också Rättighetsalliansen som anser att i princip är det ok att blockera allt pga av att det delvis används för olagligheter. Jag är skrämd av uttalanden som jurister i Rättighetsalliansen gör – utan att blinka struntar man i några konsekvensetiska tankar)

Det finns en historia som kan vara på sin plats: En vis man samlade sina lärjungar för att undervisa dem. Ofta kom det in en svart katt och störde undervisningen och även om den vise mannen försökte i det längsta att låta det som skedde ske bad han till slut lärjungarna att binda fast katten under undervisningen. Efteråt såg han själv till att ge katten lite mat och släppa lös den. Den vise mannens lärjungar fortsatte hans undervisning efter hans död och för att hedra honom band de alltid fast en svart katt under undervisningen. Ju längre tiden gick så utvecklades rörelsen och den började se en fastbunden svart katt som en viktig del av undervisningen. Svarta katter blev en viktig symbol och man såg till att föda upp svarta katter som bands fast som en helig del av undervisningen.

Post #041 i #blogg100

uppdatering: Det pågår nu en diskussion om hela Nordkorea-grejen är fejk. Diverse fakeroute-teorier och ip-utredningar. Om det är så tycker jag att det är ännu värre. Då väljer TPB dels att använda Nordkorea som ett lulz utan att egentligen bry sig om den faktiska situation som pågår där, de lurar inte bara Rättighetsalliansen utan lika mycket personer i piratrörelsen. Det går snabbt mot att det enda som TPB idag är intresserade av är fildelning. De tappar förtroende i allt de framöver kommer att uttala sig om och blir ungefär lika intressanta att lyssna på som vilken ordinär Flashback-snurrpelle som helst. Att prata om ”källkritik” i det här läget blir i sig märkligt – hur ska ett ordinärt media ”genomskåda” en fakeroute?