Och klockorna i byn har slutat att slå

Gårdagens inlägg om att skriva satte igång lite tankar. Dan skrev om varför han skrev också.

Just den här veckan – när vi bryter 40e blogginläggsstrecket och snabbt rör oss mot halvtid så har jag inte mycket tid att skriva. Jag har lyckats att planera in en sån där vecka som inte ska fungera. Det är helt enkelt för mycket att göra. Men jag tänker inte hoppa av. Jag får lösa det. Efterhand.

Jag letade upp lite gamla diktböcker. Man inser att mycket är rätt dåligt. Man inser att man nog hade behövt lägga ner mycket mer tid för att bli något annat än en femörespoet. Verkar som om den bok som innehåller de allra bästa dikterna inte är i den bokhylla där den borde vara. Men jag hittade en som jag gillar. Tänkte dela den.

Över mitt ansikte en skugga/mörkaste svart/inget ljus/allt sprängande skuggat
Med svarta flammor/korset brinner kall hetta
Djuret står och stampar/det går en stark vind över fälten/själen stormar, och träden slits mittitu
Jorden såras av rötternas förtätade längtan en väntan på osynlig signal/anfallet/och
suckarna ekar i de okändas andetag
löven faller som tårar, tiden i en ultrarapid/

mysteriet förblir olöst
vi skålar oss in i suset av liv/klingande hoppfullhet i slutet
en ren ton över nejden/requiem för en tid som försvann/
slutbild, slutscen, slutuppgörelse/
vi vänder oss inte om och i byn har klockorna slutat att slå

Post #040 i #blogg100