Jag älskar den här bilden.

Lycklig bil. Hoppar högt. Morgonsolen. Kvällssolen. Ensam och det gör inget. För man flyger ändå.
Önskar så att man kunde känna sig sådär. Att sväva över marken. Några meter.

Så är det inte.
Efter ett tag börjar det bli tungt. Det stora gapet mellan önskan, dröm och verklighet.

Post #036 i #blogg100