Politiskt korrekt. PK. Senaste året har de orden fått en lite annan betoning. Det används som svordom inom SD-svängen, spottas mot alla som vågar ha en åsikt som inte är enligt deras riktlinjer. PK-pressen, PK-politiker, PK-ditten, PK-datten.

Det innebär att vara något mer till vänster än mest höger ut i moderaterna är att vara PK. Desto mer vänster desto mer PK. Vilket självklart skapar en viss förvirring – särskilt i vänsterled – då att se sig själv som PK inte riktigt tillhör den självbild man odlat. Visst är det något bra att vara PK om SDare och annat brunt pack kallar en det men ändå. PK är ju de som inte vågar stå upp för förändringen, för systemskiften både vågrätt och lodrätt. PK är ju typ… folkpartister.

Vad folkpartisterna tycker sig vara är dock väldigt osäkert. Lars Leijonborg försöker fortfarande hitta ett uppslagsverk som tar upp aktuella frågor. Som inte är på datorn.

Politiskt korrekt som term handlar ofta om att definiera någon som en person som går i de invanda och bestämda mönster (ibland kallat demokrati, ibland partibok, ibland helt enkelt någon sorts generell åsikt om åsikter) och inte ifrågasätta det rådande samhället. Typ. Eller som det står:

 ett pejorativ i syftet att beskriva en inställning som på ett opportunistiskt sätt följer den dominerande trenden i samhällsdebatten eller där man är överdrivet noggrann med att följa rådande politiska värderingar

Problemet är att det egentligen handlar om att definiera ”de andra”: de som inte tycker som vi. Det är ett sätt att markera ut vilka som inte är med i vår grupp för att på så sätt stärka gemenskapen, undvika att personer börjar ifrågasätta den rådande linjen (då är man PK – vilket ju egentligen är ologiskt men hej hej socialpsykologiska mekanismer).

När nu Kung Markatta, ett företag inom ekologiska livsmedel, släpper en liten test: Hur PK är du? så blir förvirringen total. Ska Kung Markatta nu testa våra politiska åskådningar? Kan Åkesson och gänget köpa datan efteråt? Visar sig dock att de vill sälja ett te. (Dock har de inte slängt med min bok om att koka tevatten.)

 

Kung Markatta tycker det är politiskt korrekt att handla ekologiskt. Det är alltså bra att följa mittenfåran, att inte ifrågasätta saker. Eller hur det nu var eftersom det är lite oklart när man tittar på vad de valt att sätta som politiskt korrekt. Typ Solsidan, Saltå Kvarn, BRIS, Cancerfonden, U2. Plus att de satt ett antal kändisar som PK så råkar man vara kompis med dem får man ökad poäng (jag är jävligt PK för övrigt). Det är alltså politiskt korrekt att handla ekologiskt. Det är inte folkpartisterna som är mest PK utan Miljöpartiet!

Ni inser vilken fantastisk kampanj det är? Den gör hela PK-strukturen fullkomligt fragmentariserad. Det råder för tillfället fritt fall i hur man ska använda denna term. När SD-anhängare börjar orera om PK-pressen så är det inte vanliga dagstidningar som omtalas utan tidningar som RECO och Camino. Att bli utsatt för PK-attack innebär att man utflankeras av diverse miljöpartister och andra med ekologisk insikt.

Det Lundell försökte göra med svenska flaggan har nu Kung Markatta gjort med uttrycket PK. Ack du sköna gröna värld.

Kung Markatta förklarar personers misstänksamhet, missnöjsamhet (och säkert missunnsamhet att inte få bli PK-pekad) med att de gjort att med *drumroll* ”ett leende och glimten i ögat”. Det är ett skämt! Ta inte illa upp!

Post #021 i #blogg100

Disclaimer: Jag har inget med kampanjen att göra. Jag är helt oskyldig. 

Uppdatering: @ulrikagood skriver också om kampanjen.

Uppdatering: även @magnushoij har nu skrivit om PK och kampanjen. Skulle vara intressant hur Markatta mäter PR för kampanjen. Tre relativt tunga bloggare har skrivit om den – alla är synnerligen negativa – men i diskussioner med företaget på deras FB verkar de räkna all PR som bra PR…