Tretton år

20120519-095230.jpg

För tretton år sedan kom han så. Sonen, ättelägget. Jag hade aldrig riktigt kunnat se mig själv som pappa. Min bakgrund, min rastlöshet och mitt jobbknarkande kändes inte som något som var bra att ens försöka kombinera med faderskap.

Men när han sedan kom insåg jag att han ägde mitt hjärta. Fullständigt. (Och några år senare kom hans lillasyster och fullbordade det).

Nu tretton år. Nästa steg i livet. Det skrovlar i rösten, intressena förändras, psyket ändras till att kunna bli vuxet, kroppen förändras.

Jag är sjukt stolt över mina barn. Jag är stolt över att faktiskt lyckats ganska bra med att vara pappa: kanske inte den där normala modellen som man förväntar sig utan en lite mer kustomiserad.

Grattis Villiam Strandh aka @smackogamer