På ett sent tåg norrut. Lokföraren försöker ta nya hastighetsrekord i de hårda kurvorna mellan Uppsala och Sala. Åker norrut. Det är torsdag den första mars. Sista resan som pendlare. Tre år har gått. Idag lämnade jag in nyckeln och sa hej till Kungsgatan 24 och JMW. Tre intensiva år. Minst 15 timmar tåg per vecka i typ 45 veckor per år. 150k senare och jag har lärt mig massor. Både att åka tåg och av att jobba med några av Sveriges bästa PR-konsulter. Mängder av tågförseningar. Massor av olika vagnstyper – tåghistorien har jag levt mitt i. Jag har checkat in på Borlänge järnvägsstation och på Centralstationen med Foursquare en mängd gånger. Litervis av SJs kaffe har jag druckit och köpt många påsar Gott&Blandat för att hålla mig vaken. Eller stå ut. Andraklassvagnar på regionaltågen har varit ett av mina tre kontor. Skakigt och med familjen i telefonen snarare än närvarande. Jag vet precis hur länge jag kan sitta, innan jag måste ta på mig rocken. Stockholms Central är min egen ficka. Tre år och en mängd resmil. Sista milen i mörkret och mina livlinor till nätet är vakna. Sena kvällar hem för att se barnen några timmar, sova några timmar. För att sedan checka in på stationen vid tjugo i sex morgonen efter. En resa i livet. Nu tar en annan vid. Kortare pendling. Bilkörning istället för kajkande med SJ. United Power och reklam blir nästa sträcka: ny biljett, nya stationer att stanna vid. En kvart från hemma. Ett steg till. Tack alla för en fantastisk resa.

Mina blogginläggom SJ