Det pågår en sorts sociala mediernas OK Corral just nu i svallvågorna av flickjox och diskussionen runt twittereliten. Det är en hårdför strid mitt i sommaridylliserandet på Twitter.
En shoot out, en fight mellan de som har definierats av andra som en elit, och de som gärna själva skulle vilja ha mer makt, mer inflytande – kanske själva definieras som en elit på sociala medier.
Det är inte så konstigt. Sociala medier är idag inte längre något som är udda, en lek och något som man kan rycka på axlarna åt. Det är big business och realitet. Därmed blir det viktigt att definiera det segmentet. Att ha tolkningsföreträde och vara den som människor väljer att fråga.
Tills nu har det varit en rätt fixerad skara personer som drivit mycket av utvecklingen. Som hållit på länge, som valt att lägga mängder av tid i att kämpa för att samhället, media och företagen ska förstå och omfamna detta nya.
I alla situationer när vi har ett tekniksprång och medföljande förändring av både kommunikation och beteenden så innebär det oreda. Andra vill vara med och definiera, och dela på den kaka som helt enkelt är självklar då något går från att vara en marginalhändelse till att bli en integrerad och viktig del av centrum.
Det är vad den hårda diskussionen mycket handlar om: vem som ska anses ha tolkningsföreträde runt sociala medier. Vem ska kunna plocka hem framtida inkomster på kapitalisering av de tjänster som finns och kommer att finnas: som vägvisare, byggare och visionärer. För det är en naivitet att inte inse att ett sånt stort steg som idag tas mot en ny digital verklighet genererar experter. Det är blåögt att tro att det systemet inte skulle fortsätta.
Det är en sorts palatskupp. En coup d’ etat mot det som varit. Möjligheten gavs via en mindre genomtänkt händelse, och det uppdämda behovet av att fälla personer från de uppfattade piedestalerna fick kraft. De där som suttit alltför länge, som knappast kan se det nya. En elit, definierad av de som vill göra kuppen, får ju inte finnas.
Jag tror att det är bra. Det vi nu sett som normala lägen ställs på huvudet och allt ifrågasätts igen. Kulorna viner runt huvudena och det gäller att hitta nya strategier för att överleva. Eller välja att stryka flagg, gå över till motståndarlaget. Det skapar en förändring eftersom vi är mitt i en förändring. Det som varit det nya är inte längre nytt men förändras hela tiden.
Vi går mot en het sommar där striden kommer att bölja. Så hold on to your twitter (lättare sagt än gjort – jag har nått time limit-gränsen för mitt @deeped så jag akn inte twittra mer).
Uppdatering: Twitter har släppt in mig igen. Det hela handlar om både en ”cap” på 1000 tweets per dygn men också hur många man gör enligt olika tidsavgränsningar – jag gissar att jag spenderat mina tweets per en timme och fick sitta i utvisningsbåset ett tag.
@lordfredruk aka Kontaktmannen har skrivit en frustande postning om #flickjox-debaclet. Ungefär det jag sagt men inte fullt lika lordfredruskt :).
Samtidigt så skapar det här också nya tankar och en som försökt ge en bra annan vinkel på Twittereliten är @forsandree som jämför det med att vara chef.