Idag fyller Lipgloss Bitch sex år och det får mig att fundera över alla de gamla som man följt genom åren. För det var onekligen så att när jag började skriva Researcher 2002 (själva domänen kom igång 2003 dock och nwsexp-bloggen som var min första finns inte längre) så var vi inte så många. Den här bloggen startade juli 2005 på Blogger efter ett försök att skapa Researcher2 på blogg.se och en kort sejour på numera nedlagda Bloggi (vars domän numera pekar på en shop för vuxenleksaker…).

Stattin är ju grand old blogger även om det idag bara syns postningar tillbaka till 2007 på mymarkup.se. Hedgehog fanns på bland annat Bloggi innan även hon 2007 insåg att egenhostad wordpress är bra (visserligen med lite input från undertecknad :)). Schmut har skrivit sedan november 2005 och är still going strong. Ulrika har man kunnat följa genom karriär och privatliv sedan oktober 2005 först på Älskade Beijing och senare på den fullkomligt minnesomöjliga Can’t never did nothin’ and neither did couldn’t. Joshen har sparat diverse gamla inlägg från 2004 – själv har jag valt att gömma alla gamla dagboksanteckningar från Lunarstorm och Quicksilver :). Och Drottningen har hållit på sedan juni 2005. Ulrika Good kom in i samband med sin resa till Cannes och förgyllde sedan den lilla reklambloggarklicken. Lotten, allas våran språkpolis, verkar börjat att skriva för själva bloggen någon gång 2006. För att inte tala om Zyrenna som hållit på sedan 2004 med samma blogg. Bison också i oktober 2004. För att inte tala om den lätt maniske skånepolacken Mickey. (jaja – Adland har hållit på sen stenålder, @dabitch :))

Bara några ur det gamla gardet som fortfarande är igång. Andra har slutat blogga, eller gått in i professionella skribenterier.

Jag fick frågan om jag inte tycker att bloggandet håller på att dö. Nej, det gör det inte. Börjar man titta runt så bloggas det som aldrig förr. Men det är inte längre så att det är några stora som alla läser – snarare så har vi flera olika segment av bloggande där det är gamla och nya stjärnor. Och precis som vi kan se i den amerikanska sfären så finns det en pågående professionalisering av bloggandet – där personer faktiskt kan ha det som jobb. Vissa kan tycka det är förfärligt och en del bloggare värderar samtidigt sitt eget värde lite väl högt och gnäller över att man inte får en massa betalt från företag. Men jag minns hur Jason Kottke bestämde sig för att testa att leva på sin blogg. Han var först.

Själv har jag med jämna mellanrum funderat på att lägga av. Men bloggandet är också ett gift. Det är något som man inte kan sluta med så enkelt. Funderar dock för tillfället över en smärre ändring i domäner när jag får över deeped.com i min ägo.