En strippstång för SJ

Det blev väldigt liv runt gårdagens lilla semla om träning. Jag kan väl erkänna att den delvis var “krönikevriden” dvs. inte helt igenom är det så jävligt. Men många bra tips och förslag – roligast var förslaget att jag skulle börja träna strippstång. Det känns verkligen som jag. De som sett mig live vet att det skulle vara fara både för mig, för de stackare som behöver se eländet liksom att stången lär behöva vara förtöjd med sju tum fransk skruv eller nåt. Andra har föreslagit många bra saker – att sätta l och tävla mot sig själv. Att skaffa träningskompis blir dock svårt – det är ju inte riktigt så att mitt liv fungerar enligt schema. Får helt enkelt börja att träna med en låtsaskompis. Ljudböcker kan vara en idé. Ska testa den jag fick av @annika. däremot inser jag att jag mest blir irriterad när min PT hör av sig. Sluta vara så klämkäck please.

Jag har faktiskt på allvar skickat iväg ett förslag via @sj_ab om att de borde utrusta tågen med en träningsvagn. Nu är det väl iofs generell vagnsbrist inom tågbolaget men tänk tanken att vi som pendlar skulle kunna spendera de två timmarna med att träna lite istället för att sitta still. Jag skulle lägga mina träningskortspengar på det vilken dag i veckan dom helst. Jag menar – till och med en försening skulle ju innebära att man kan dra några extra reps. Med SJs nuvarande förseningar skulle man bli dit för Beach 2011 på nolltid. Sen kunde det bli riktigt trevligt i bastun.

På tal om tåg och förseningar så är det verkligen så att tågkaos numera är normalitet på Stockholms Central. Det känns ibland som om det är fler inställda tåg än det är tåg som faktiskt går. Fast riktigt så illa är det kanske inte. Mängden irritationshormoner runt Spottkoppen är som en dimma. Gissar att restaurangerna gör bra affärer. Tågseten som går på dalabanan blir sämre och sämre. Snart lär det hända något på grund av ren och skär utmattning av materielen. Det smäller och toaletterna lägger av en efter en. Det är konstant utbytta tågset, vagnar och tja – det börjar kännas lite Sovjet över det hela.

Om företaget suger hårt så måste jag nu ge credd till den ombordpersonal som jobbar i den här miljön och med de förutsättningarna som finns. Visst kan man ibland möta något riktigt stolpskott men gänget som oftast jobbar på de här resorna jag åker försöker göra det bästa av saker och ting.

Kanske skulle SJ behöva träna lite strippstång. Eller skaffa sig en schysst PT.

– At this touchy thingy. Never mind the default.