Barnen är föräldrars ansvar – men vem tar ansvaret när föräldrarna inte är där? Det är en fråga som ofta ställs.
Jag var på föräldramöte i sonens skola i förrgår. Det vanliga lite lätt taffliga lärarinformerandet innan, ännu mer förvirrat då en av mammorna är hörselskadad och behöver att lärarna pratar i en hörselslinga. Sen kom ungdomsgruppen från polisen och informerade. Lite sådär myndigt som bara poliser kan vara men ändå – när hon hittade sin pondus så började hon faktiskt komma från de vanliga flosklerna och förklarade att det faktiskt redan nu varit barn i våra klasser hon haft kontakt med.
En intressant diskussion började, efter att nötet borta i dörren fått tjafsa av sig om att poliser var beväpnade när de kom till skolan – herregud, att karln lyckats driva en affär hittills är mig en gåta. Runt var problemen fanns, att det är problem neråt Kupolen, att unga barn faktiskt hamnar i drogrelaterade gäng tidigt och att det finns en tråkig stil i skolan runt fotbollsplanen med ständiga bråk.
Det vanliga dravlet började, ifrågasättande av vad skolan gör, om lärarna inte kunde se till att vara ute bland barnen mer. Herregud, vilket jävla snack! Det är inte skolan som är det största problemet: att det inte finns fritidsledare, rastvakter och liknande beror på att politikerna inte är intresserade av att förstå problemet.
För snart tio år sen diskuterade jag samma sak i min roll som ungdomspräst här i Borlänge. För oss som jobbade med ungdomar i stan var det solklart att det behövdes fältare redan på mellanstadiet. Det är då som ett sånt förebyggande arbete verkligen kan få effekt: i högstadiet börjar det mer vara ett reaktivt arbete. På tio år har det inte hänt ett skit!
På Humlan valde vi att öppna upp fritidsgården för rätt unga eftersom vi såg problemet. Men för övrigt – ingenting. Istället har politikerna i Borlänge valt att skära ner på både fritidsverksamhet, skola och på fältarna. I högstadie och gymnasie.
Det är inte skolan som ska ta hand om såna här problem: det är föräldrarna i första hand. Och sedan är det kommunen som ska se till att det finns bra vuxna för de tillfällen där föräldrarna faktiskt inte är med. Och de tillfällen där föräldrarna inte tar sitt ansvar. Och det ska finnas i mellanstadiet.
Socialdemokraterna i Borlänge – med hjälp av sina medlöpare inom såväl miljöpartiet och vänstern har – utan något större gnissel från oppositionen helt enkelt misslyckats. De har inte lärt sig något av historien. De har inte förstått vad de som jobbar bland unga säger. Eller så har de struntat blankt i det. För unga röstar inte och de kan lugnt fortsätta att misslyckas eftersom de är väl medvetna om att de ungas föräldrar skyller allt på skolpersonalen.
Barn är föräldrarnas ansvar. Därför är det fasen föräldrars ansvar att säga ifrån nu. Det kan inte vara så att vi låter unga hamna i konflikter som innebär att grupper ställs mot grupper, svenskar mot invandrare, och på så sätt låta SD-idioterna vinna.
Det gör mig jävligt illa till mods att föräldrar förklarade för mig, när jag påpekade att vi bör förstå att det här är en politisk fråga och att vi måste arbeta genom opinionsbildning, att det minsann inte är någon mening att försöka att diskutera med politikerna och att insändare inte gör någon skillnad. Hur i helvete hade de tänkt förändra situationen då? Bussa en tangorabatterad Ranelid på kidsen? Eller förklara hur illa det är ställt och att allt är Internets fel?
När jag gick hem från skolan var jag både frustrerad, ilsken och djupt missmodig. Borlänge håller på att misslyckas med ännu en generation unga. Och föräldrar orerar om att lärarna borde vara ute mer på rasterna. Jag längtade för första gången tillbaka till den tiden när jag jobbade med ungdomarna. Det var då jag verkligen grundade min aversion mot vuxna. För fy fan vad vi är dumma i huvudet ibland.
I det här fallet kan man inte ens skylla på att man inte vet. Utan det handlar bara om en jävla idioti och att inte förstå att det enda sättet att förändra är genom att förklara att det kommer att bränna till om politikerna inte gör det de ska göra. Det är dags nu. Vi lyckades att rädda Forssaängsskolan från nedläggning – men ska vi inte då inse att den lika gärna kunde gått upp i rök om inte problemet med våld, med otrygghet och allt sånt löses.
I Borlänge behövs fältfritidsledare. På mellanstadierna. Det behövs fritidspersonal som har tid och möjlighet att vara ute på rasterna. Det behövs helt enkelt personer som är utbildade att ta i såna här saker. Det är inte lärarna. Det är inte deras uppgift. Och det behövs föräldrar som inser att det här är nödvändigt att inte bara diskutera i biblioteket på skolan en gång per termin utan välja att sätta press på politikerna. Annars förlorar vi än en gång en massa unga, med massor med potential. Räcker det inte att vi redan gjort det flera gånger?