Idag har jag klippt samfällighetens gigantiska gräsmatta och fotbollsplan. I sällskap med Nicklas Lundblads Sommarprat. Oerhört bra, jag skrattade högt flera gånger – av igenkänning när han beskriver sin ungdomstid: skrivandet, svarta kläder och ”lidandet”, av hans oerhört intelligenta analys och spännande sätt att göra nätet och skrivandet intressantare än många andra lyckats. Att vi skriver en gemensam text. Hans avslutning är stor och magnifik.

Att sitta över en timme på en gräsklippare är riktigt bra. Särskilt när man kan lyssna på smartskallar som Nicklas. Man får tid att tänka, fundera och cruncha lite framtidstankar, greppa saker som hänt och ändå på samma gång vara mitt i nuet.

Sen kommer man in till en huvudlös diskurs på twitter och bloggar där folk verkar drabbats av något sorts kommunistvirus men det är en annan historia…