Jag funderar ofta över engagemang och passion. Att leva och andas det man tror på, det man brinner för och genomföra det oavsett kostnaden. Det kan ibland verka både naivt, dumdristigt och ibland också väldigt romantiserat men samtidigt är det en viktig del för att drivas vidare att skapa något nytt, göra det som andra inte vill eller helt enkelt göra det man är riktigt bra på.

Dels utifrån att vara egenföretagare, särskilt i min situation där jag både är egen och kopplad till en byrå. Dels i mitt jobb med att hjälpa företag och organisationer, myndigheter och enskilda att hitta sin ton, sin plats i sociala medier, att lära och våga göra konversationsmarknadsföring. Engagemang och passion är också viktiga pusselbitar i hur jag och flera andra byggt våra personliga varumärken i den omvälvning som både media och marknadsföring genomgått de senaste åren.

Jag har i år tagit två veckors semester. Men som egenföretagare, och passionerat engagerad i det jag gör så innebär det inte att jag slutar att tänka, läsa och kommunicera – för jag jobbar inte bara med det jag tjänar pengar på: jag lever det lika mycket. Men precis som alla andra människor behöver också jag hack i tiden, och det tar jag nu. Min vän Maria förklarar det så bra i den här bloggposten. Jag åker och badar, pysslar med huset och har inga deadlines hängande över mig. Samtidigt så skriver jag sånt som inte hunnits med under året, läser de där böckerna om sociala medier som blivit liggande och bygger om bloggar och annat. Det handlar om passion, inte om tvång.

Jag har haft nöjet att genom åren lära känna en massa människor som valt att göra sina drömmar: entreprenörer, personer som riktat in sig på just det som de tror på, människor som valt att gå utanför ramarna och satsa på att göra samhället, världen eller sina vänner lyckligare, bättre eller tryggare. I det lilla eller det stora så handlar det om att våga vara passionerad för någonting – och våga lita på att man som människa faktiskt har en mängd kunskaper, möjligheter och på så sätt samla mod för att ta steget.

Eftersom jag är egenföretagare så innebär det att jag ibland ändå måste ”bryta semestern” (inom citationstecken eftersom min semester handlar om att jag helt enkelt har tillräckligt med intjänade medel att inte fakturera under två veckor) eftersom det kommer något spännande eller en möjlighet. Jag har börjat att jobba med ett litet projekt för en produkt inom fotboll, och då det nu varit en fotbollsturnering i stan så tog jag chansen att lära mig mer om den roll i en fotbollsmatch som är mest okänd och som åskådare och spelare bara uppmärksammar när något blir fel: fotbollsdomaren.

Jag spenderade några timmar med att intervjua ett antal domare i olika serier och med olika ålder och erfarenhet. Det som slog mig var också deras passion. En kille i 20-årsåldern berättade att det ibland var rätt ensamt, eftersom han dömde i division 5-7 så var det sällan man använde linjemän vilket innebär att han åker många mil för att döma matcher och är helt själv. Men det viktiga var att göra en riktigt bra match – och som domare innebär det att ha lyckats med att kommunicera med spelare, ledare och även åskådare så att alla är med på domsluten även om de går dem emot.

Det var en fascinerande resa in i en ny värld för mig (de som känner mig vet visserligen att fotboll rent generellt är en ganska främmande värld för mig :)) och fascinerande att se hur passionerade och engagerade domarna var i sitt arbete. Och när jag tänker på den sista workshopen jag gjorde innan sommaren så vet jag att det projektet som den är början i kommer att bygga på passion och engagemang för just de frågorna, eftersom de personer som jobbar med varumärket är engagerade och passionerade.

På samma sätt ser jag hur passionen för att lära sig språk just nu är stor hos min dotter. Hon läser allt hon kommer över, frågar om olika ord och lär sig hypersnabbt – för hon tycker det är roligt. Passionen att lära sig mer är så viktig att föra vidare in i vuxenvärlden.

I en värld där vi som marknadsstrateger ser att det personliga mötet blir viktigare och viktigare, där varumärket måste ha mer och mer av mänskliga värden, och ha ett ansikte – en person som faktiskt står för de värden man vill att varumärket ska kommunicera – så blir just passion och engagemang oerhört viktigt. Det är inget som kan räknas ut, inte skapas på syntetisk väg utan måste finnas där och uppmärksammas, tas om hand och ges plats att utvecklas, växa och uttryckas.

Min semester handlar om vila – men inte att stänga av det jag brinner för, det jag är engagerad i. Snarare handlar det mer om att kanalisera det in i en mer icke-strukturerad del där tankarna får flöda mer fritt än när de måste konkretiseras och syftas in mot specifika projekt. Det är en rätt skön känsla.

Uppdatering: Hittar i efterhand den här bloggposten där @palace frustar ut lite frustration runt passion och engagemang. Jag vet inte om jag ska bli provocerad eller inte, antagligen inte eftersom jag helt enkelt känner mig rätt icke-träffad och att jag delvis tycker att Martin gör det lite för lätt för sig, lite för svartvitt – något som kanske förvånar mig då jag håller honom som en bra och spännande person inom markom. Jag tror helt enkelt att man måste inse att sargen i vissa fall inte ens är där bara för att man anser det – snarare handlar det om att passion och engagemang måste få vara i olika ämnen: individuellt byggt utifrån vad man själv brinner för, och i olika magnitud: en statusrad om att det är för jävligt med BPs oljeutsläpp är också ett politiskt ställningstagande likaväl som att man går ut och skrämmer slag på Vattenfalls tjänstemän som Greenpeace-aktivist.

Uppdatering: Helena på Trampolin PR uppe i Östersund skriver om att komma tillbaka till jobbet som egenföretagare.