Oavsett vad man tycker om Hamas, oavsett vad man tycker om hela idén bakom Ship To Gaza så finns det inget annat än att fördöma israeliska militären och de israeliska myndighetena efter dagens händelser. Det handlar om proportionalitet.
Det var sex båtar, många hundra personer – och israeliska Mossad har garanterat koll på vilka alla är. Så hotet är knappast gigantiskt. Det är möjligt att det var flera som gjorde motstånd – men responsen är huvudlös. Det är inga duvungar som bordade dem. Alltså vältränade kommandosoldater som knappast behöver skjuta ihjäl tio personer. Om det fanns vapen ombord var de knappast av den magnitud som den militära responsen var
Många är arga – med all rätt. Själv känner jag bara sorg. Att än en gång misslyckas de israeliska myndigheterna att hantera en internationell kris: för ja, de har rätt att borda och undersöka – om det sedan sker på internationellt vatten är det allvarligt men knappast något att spendera mycket tänkande på. Var det skedde är mindre intressant än att det skedde.
För jag kan också inse att Israel i sig har en kultur av paranoia – de har konstant varit ett land under hot; inifrån och utifrån. Problemet är att det är samma sak för palestinierna: de får inte plats, de är fråntagna sina hem av en ockupationsmakt. Sionismens grundtanke handlade om att ge skydd för ett förföljt folk – och ett annat folk blev istället förföljt. Åratal av palestinsk terrorism har skapat en blindhet och en introversion som nu visar sig i ett övervåld mot en politisk men fredlig manifestation med humanitär hjälp som idé.
Jag tänker på alla de jag träffat genom åren, från båda sidor – människor som oftast velat fred.
Det jag också känner sorg över är de hyperboliska uttalanden som en del svenska kravalldebattörer uttalat. ”Satans mördare” och ”planerat massmord” är knappast något som borde höra hemma när vi står inför en sån här situation. Lika lite som att säga att det är en ”seger” för Gaza och mena att blockaden är rättmätig. Att sedan Israel valt att kalla det en ”armada av hat” gör knappast såna uttalanden bättre.
Det kändes dock lite udda att se ett gäng gröna Hamas-flaggor mitt i havet av människor vid manifestationen. För oavsett så är det inte direkt den del av den palestinska rörelsen som är mest liberala. Det är alltid det svåra när det gäller manifestationer – vem väljer att delta för sin egen politiska agenda?
En sak är dock säker: händelserna idag kommer att förändra en hel del av det som sker i Mellanöstern. Åt vilket håll är oerhört osäkert.