Tröttheten går sällan över. Det är som ett band över huvudet just nu. Blir inte bättre av att barnen drömmer mardrömmar och man känner hur ont det gör i dem eftersom drömmen är så verklig. Det är svårt att somna efter det.

Kom på att jag verkligen inte vill att mina barn ska bli större nu. Jag skulle vilja att vi nu kunde trycka på en sorts pausknapp: underbar åttaåring och underbar elvaåring.

Gårdagskvällen var omtumlande, med mycket djupa diskussioner, insikter om sig själv och hur livet både gått vidare samtidigt som det alltid står kvar vid de där ”hacken i tiden”. Diskussioner som rör sig över tid och rum: nutid, dåtid och framtid – genom tro och tvivel, där den ena säger saker som den andra vore mest självklar att säga. Allt som har sin tid och i vilken ände man ska börja, i vilken del av strukturen som är start och var målet är.

Antagligen kommer jag att skriva om det här men då som mitt första inlägg bakom lösenord. Den som då vill läsa får maila på deeped at deepedition.com.

Annars åker jag fram och tillbaka till Stockholm i vanlig ordning. Det är ett underligt liv vissa av oss lever – numera börjar man känna igen varandra: vi som är officenomads på dalatåget. Jag har fått gått tillbaka till att åka det tidiga griståget efters om SJ plötsligt höjde priset på 6.37-tåget till det dubbla. Go figure liksom.

Maj, som jag planerat skulle bli lite mer mänskligt blev det inte. Snarare tvärtom. En galen jakt på deadlines, försök att pussla ihop de få timmar som dygnet består av för att hinna med allt som måste göras. Gnäller jag? Kanske. Är det något jag inte gillar är att vara beroende av någon annan och på så sätt hamna i situationer där jag måste lösa en mängd problem som skapats utan min förskyllan.

Sen är det fascinerande att det är så svårt att ”bli profet i sin egen hembygd”. Blir lätt road av de märkliga reaktioner som offerter får i Dalarna kontra på andra håll i Sverige.

I eftermiddag ska jag på ett event som en hel del spelgeeks skulle ge sin högra hand och sin morsa för. Berättar mer nån annan gång. Det klingar lite sydafrikanskt om namnet.

För övrigt är Dont Tell Ashton lite cool.