Grattis på mig då. Insikten om att vi onekligen var lite strandsatta här i London hade slagit rot. Så vi kan väl säga att hurrandet, champagneskålandet och konfettiströsslandet uteblev på morgonen. Kaoset var där och vi var sjukt ouppdaterade. Kön till gästdatorn nere på receptionen var lång. Vi bokade ett rum för natten till tisdag. Lika bra det.

Frukosten var…modstulen. Gänget med yngre tyska white trashbrudar var inte så uppåt. Och jag kan förstå dem – själv spenderade jag eftermiddagen med att boka biljetter: cirka 15000, vilket är mer än själva grundresan kostade, gick hemresan på och ungefär 1 och 1/2 dygn tar den. London-Bryssel-Köln-Hamburg-Köpenhamn-Malmö-Mjölby-Borlänge. Hotell cirka 3000 extra. Och levnadsomkostnader. Idag har vi handlat nya underkläder.

När vi planerade dag 4 så pratade vi om Speaker’s Corner. Själv funderade jag på att propagera för:
– införande av förbud mot höga roamingkostnader.
– att vi sänker Island en gång för alla. Vad har det landet gett världen mer än ett dåligt exempel på Laissez-faireekonomi och fiskleverolja. Så Björk förstås. Nån i bekantskapskretsen föreslog att någon kunde behöva säga till Björk att släcka bongen så skulle det nog bli bra.

Så jag har onekligen spenderat på min födelsedag. Tyvärr ingen fantastisk middag eller roande shopping.

Men innan dess stack jag och V iväg till London Bridge och London Dungeon. Oerhört oväntat bra trots att båtarna inte gick. Men lärorikt på en sån där underhållande nivå. V var nöjd.

När vi äntligen fått alla resor hem på plats (fattas bara nu att planen börjar att gå imorgon: då kommer jag fan att strypa Gud, ödet eller vilken jävla tomte som behagar skämta med mig) insåg vi att klockan var. Ingen hade ätit något sen frukost. Så dags att ta en sväng ner på Oxford Street. Vid Christophers Place fanns en massa trevligt. Min enda önskan har varit att äta fish and chips på en riktig pub. Här hittade jag en perfekt sådan och insåg att de hade en fantastisk uppsättning engelska korvar att erbjuda. Och en gigantisk lista på ales. Men trötta barn är inte kompatibla med engelsk mat. Så det blev en pizza istället. Helt ok men den där Pork&Ale-korven suktar jag efter.

Efter en kort shopping på Selfridges och en längre på Marks & Spencer ramlade den trötta familjen hem till hotellet. Två avsnitt av nya serien The Pacific avslutade den något annorlunda födelsedagen.