London Dag 1

Vi kom iväg. Efter en natt packade som surströmmingar från Piteå på Rest And Fly så pilade vi iväg till Terminal 5. Vi hade köpt frukostbiljetter men hotellet kunde ju inte riktigt förklara vart vi skulle. Och tur nog tog vi med oss mackorna från cafeet eftersom bordingen startade tidigt och gick med en väldans fart. Upp och iväg.

Läste klart Fallet Viktor Franke på flyget. För att vara kort och koncis: känner igen känslan från boken Tredje Stenen Från Solen. Och den är bra mycket mer hårdkokt än Fallet… Sen satte jag skrattet i halsen när Lapiduscameon slutade i död. Vidare: jag kände det lite som en amerikansk film – Vincent Franke blev mer av en typifiering än en person och alla personer runtomkring kändes väldigt vaga och endimensionella. Däremot skulle jag kunna se en kul nydanande serie där varje bok handlar om någon av det persongalleri som finns i boken och historien skrivs utifrån den personen.

Nåväl. Tillbaka till London. Vi landade på Heathrow och hämtade våra väskor, tog tunnelbanan in till Marble Arch och snurrade sen runt en bit eftersom vi inte kunde hitta hotellet. Deras Googlemapsannons ligger helt åt helvete. Efter språkande med en brittisk gentleman så lyckades vi klura ut det hela. Väl där: ett av alla dessa hotell som är byggda i smala klassiska engelska hus och där vi bor högst upp – det vill säga sex väldigt smala trappor upp. In med väskorna och sen ner till Oxford St. Fick ett märkligt sms vid det laget: “kom ni iväg till Londbn?”. Fattade ingenting. Självklart liksom.
Lunch på KFC. Ni vet det där urbrittiska snabbmatstället :). Vi höll på att äta ihjäl oss. Barnen var nöjda. En sväng på Oxford Street slutade med att vi istället åkte till Cambden. Då kom nya SMS som frågade om vi kommit dit, om askmoln och om vi skulle få bli kvar längre. Jag hade hört piloten på vårt plan snacka om att de som skulle vidare med flyg mot USA och annat som flyger norrut behövde ta kontakt med sina flygbolag på grund av något på Island. När jag nu bad om brief så insåg jag att vi faktiskt var de sista att landa. Och de sista att komma iväg till England.
Cambden var fascinerande, snacka om mycket I Love London-tischor och faktiskt en hel del coola skor men lite stressad att inte ha koll. Herregud – jag AFK när nåt sånt här händer… Well – fick mer info via SMS från @britstakston när vi pausade på Lock 17 för första ölen på brittisk mark. Kanske inte direkt lugnade men mer kunskap. Sen gick vi in på Cambden Lock som är mer hantverkarnas plats, med massor av kul unika grejer.
Efter att verkligen ha gjort hela Cambden gick vi mot tunnelbanan och där fick jag tag på Evening Standard och kunde äntligen på läsa bad som hänt på Island. Snacka om att jag fick nästintill hota mig själv för att inte skita i att en mb datatrafik kostar 35 spänn.
Vi åkte ner till Leicester och gick genom West End, China Town och sen till Piccadilly Cirkus. Shopping på den gigantiska sportbutiken på L och efter det var våra fötter helt färdiga. Och att vi alla vaknade fem på morgonen gjorde inte saken bättre. Så den första kvällen i London landade vi på hotellet med sallader, Chardonnay och chips köpta på Marks & Spencer. Självklart allt EMV – till och med vinet. En sväng förbi bokhandel för en bok till mig. Vi kollade nyheterna också. Jösses vilken grej det är. Hela norra Europas flygtrafik inställd. Kaos.