Det är då fan att man håller på att bli gammal. Visserligen har jag insett att det faktiskt ska bli riktigt skönt att fylla 40. Trettioårsåldern var rätt meningslös.

När jag mönstrade drog och slet sjuksköterskorna i lederna. När jag låg på britsen och den minst sagt erfarna och bryska sköterskan som var som hämtad ur 91:an Karlsson-serien drog i mitt vänstra ben så sa hon att “det här är inte bra – det här får du ont av när du blir gammal”. Jaha sa jag. Senare har jag gått till läkare som konstaterat att det knäet saknar ledvätska. Antagligen efter att jag slog i knäet väldigt hårt som liten.

Jag har haft ont när jag ansträngt det och efter senaste skidåkningen valde jag att investera i ett nytt knästöd eftersom jag kände att det inte var bra.

Idag åkte jag i en väldigt trång taxi med JMW-gänget. När jag klev ur kände jag att jag suttit snett och att knäet värkte. Så idag när jag kom hem insåg jag att det var kört. Så nu är det läge för skydd och stöd. Jag kan knappt gå.

Imorse var det för övrigt rätt kallt. 5.25 gick jag ut för att ta bilen ner till järnvägsstationen och tåget mot Stockholm. Men Renaulten – aka Skrothögen – ville inte starta. Det har den fortsatt att inte vilja även nu ikväll: trots försök med att starta med hjälp av den andra bilen (även känd som Röda Faran eller Skit-jävla-helvetes-Opel). Nu vet jag vad jag gör imorgon: jaga nytt batteri.

Positivt var dock att min nyinköpta men som det visade sig helt trasiga kavaj enkelt blev bytt och eftersom man valt att idag börja med halva reapriset så blev det rejält billigt. En schysst fiskbensmönstrad kavaj är nu min. Till och med barnen tyckte jag blev riktigt snygg.

För övrigt har jag än en gång lyckats att fota Yoda i ännu en märklig sovplats.