När jag sitter och jobbar sent på söndagkvällen snöar jag in på en del gammal svängig Madchester.

Stone Roses, Happy Mondays, Inspiral Carpets, 808 State, James (ok, de känns ändå lite off jämfört med Madchesterkärnan – och de har utvecklats åt ett lite annat håll genom samarbetena med Eno mm) och Charlatans. Läser också 100 Stegs text om filmen 24 Hour Party People:

och lägger den på minnet.

Gillade ”Control” om Ian Curtis och Joy Division, inte bara för det otäckt vackra fotot och oväntat välregisserade spelet. Anton Corbijn känns som om han skapat en hel generations känsla för grafik, bildlösningar och känsla. Jag menar – han har varit med och skapat musikvideos, skivomslag och allt annat för nästintill alla band som jag lyssnat på de senaste 25 åren.

Det som är lite fascinerande med Madchester är hur man kan se de olika banden har olika grundinfluenser och hur de sedan helt klart inspirerat andra vidare: Inspiral Carpets drivs av en ganska tuff inspiration från ska. 808 State kommer från synthhållet och blanda ihop groovet från Madchester med 808 State – där har ni tidiga The Chemical Brothers.

jämför med

(och jag minns Lollipop då Chems lirade i tältet. jävlar vad det svängde…)

Självklart är det ändå Happy Mondays, Stone Roses och The Charlatans som ändå känns som mest centrala. Och fr a Charlatans är ibland svåra att skilja från lärjungarna i Oasis.

Stone Roses har kopplingar till Primal Scream även om de är lite hårdare – mer uppblandade med ren boogie och på Screamadelica var rätt lika Happy Mondays, som i sin tur känns som klara inspiratörer till exempelvis Dee-Lite och liknande band. Lyssnar man på senare engelska band så – tja, nog har Factory haft stort inflytande och har det fortfarande.

Det som är lite kul är att jag jobbade hårt att lära mig lira ”housepiano” som var ständigt närvarande i såväl Madchester som i Northers Soul.

Uppdatering: Stone Roses firar 20-årsjubileum med en bautabox. Tjohej. Tror nog inte det faktiskt.