En sak som fascinerar mig med grupper och socialpsykologi är just hur grupperingar och nätverk förändras över tid. Och i ett samhälle där själva grundbulten för hur vi socialiserar oss och grupperar oss förändras i grunden från minsta-gemensamma-nämnare och starka-gemensamma-normer till lösa nätverk med individen som centrum så är det spännande att se hur vi dels har svårt att förstå förändringen och dels hur det gamla sättet lätt försöker negligera, fördumma eller försöka förtrycka det nya.

Piratpartiet är något nytt. Precis som Miljöpartiet var för tjugo-tjugofem år sen (jodå en av mina vänner och jag spenderade mycket tid att diskutera deras frånvaro av ekonomisk politik) och tidigare arbetarrörelsen, frikyrkan, protestanterna … you name it så har det alltid varit ifrågasatt av det rådande.

Tänker på hur det nya idag är mycket mer transparent, snabbföränderligt och flytande när jag läser Jerry S postning om att han nu lämnar Piratpartiet. Jag förstår honom och ser det snarare som positivt – Piratpartiet bör inte utvecklas som de gamla partierna, som en grupp som stelnar och blir hierarkisk och styrd av regler. Jag tror det är oerhört viktigt och även om jag tror att det är alltför höga växlar  att vi redan skulle se det i Piratpartiet, så bör varje grupp som vill vara livaktig oroa sig för founders syndrome. Jag tror att många arbetsplatser och företag skulle behöva se över det och fundera över hur illa det kan vara ställt när en person som byggt upp verksamheten fastnar i den och sakta drar ner den.

Kontinuiteten då? Självklart viktig men jag är övertygad om att man kan skapa kunskapsöverföring respektive erfarenhetsplattform utan att det alltid är den som varit med längst, som har alla svaren och all erfarenhet som styr en grupp. I det fallet är jag fortfarande anarkist och menar att maktdelning, och ett platt ledarskap är önskvärt.

Så oavsett bakgrunden så tror jag att det Doktor Spinn gör är vist, både för att stå som gott exempel på hur en modern grupp ska fungera och för att visa hur förändringen alltid är positiv – även om personer flyttar sin position och sitt fokus. Jag hoppas att medlemmar i Piratpartiet accepterar och respekterar hans val – och ger honom credd för det han gjort. För vi bygger små delar i helheter, varje person har något som den utifrån sitt eget behov av att skapa, kan göra.

På Reboot för några veckor sedan så var inte bara Falkvinge talare, utan också Matt Webb. Hans oerhört inspirerande renässansartade tal ligger fortfarande och gnager i bakhuvudet och i slutet hade han en uppmaning till alla: under 12 veckor – använd 100 timmar att lära dig och gör något för att förändra. Det borde vara en uppmaning till alla – ta och fundera på hur man kan förändra något. Vanligtvis bör man börja i sig själv – för genom att förändra sin position förändrar man alla andras positioner. Och då förändrar man världen.

Själv vet jag att jag kommer att använda mina 100 timmar till att bygga ett sidospår mot det jag gör just nu. Vad det är kan jag inte avslöja – jag är inte ens riktigt klar över vad det är själv fullt ut men det ger mig möjligheter att göra det jag gör i huvudspåret ännu bättre. Och samtidigt ger det mig redundans till att förflytta min position om jag finner det nödvändigt (vilket jag uppenbarligen upplever var femte år eller så :)).

Vad tänker du använda dina 100 timmar till?