…att Miltons utredning om ”oönskade graviditeter” är märklig. Den utgår från det argument som används av abortmotståndare: att det är något icke-önskvärt, att faktumet att Sverige – som det de facto mest sekulariserade landet i Europa och därmed friast från diverse religiösa bias för sexualpolitik – har högst abortstatistik, är något dåligt. För att komma undan det har utredningen valt att göra ett antal goda förslag men faller platt när det föreslås ett nationellt abortregister. Fine, jag förstår tanken bakom – att förstå och lära sig mer om varför aborter sker. Men fortfarande är det så att det innebär att många kvinnor kommer att hamna i ännu ett register, och att det än en gång handlar om att se aborter som en anomali. Så ja – mer utbildning och mycket gärna subventioner till såväl p-piller som dagen-efterpiller (att dessa uppenbarligen inte ses som samma ”problem” som aborter är i sig ologiskt men låt gå). Varför inte kondomer? Men utgå från något annat än att göra en rundgående rörelse tillbaka till tiden där aborten var stigmatiserande. En misstanke som bevisas av bloggen Tradition och Fason. Att skapa alla dessa delar för att minska de höga siffrorna (som redan var höga innan fri abort infördes) liksom ett register för att lära sig mer om varför aborter sker – i syfte att därmed förändra förutsättningar för dem som ofta gör abort, innebär båda att man återigen säger att den som behöver göra abort är mindre värd: alla chanser och misslyckas ändå. Det är mycket illavarslande. Och alla register kan missbrukas – om detta inte är fullständigt anonymiserat är det ett grovt övertramp mot kvinnors personliga integritet. Och Hillevi är ute och cyklar när hon snurrar till det om frivillighet och likställer det med PKU-registret. Som Hultin säger – det handlar om ändamålsglidningar, samtidigt som jag, som fd ungdomspräst håller med Inisskogen om att abort i sig inte är något enkelt. Men att sälja ut sig som RFSU gör är lite sorgligt. Läs också Kent Perssons långa och informativa inlägg.