Måste man vara tonåring hela livet?

Sanna Rayman skriver om det sk “bloggbråket” mellan Linda Skugge och Ebba von Sydow. Att Skugge aldrig varit speciellt intresserad av de “svaga” (vilka de nu skulle vara i den här fajten) utan alltid av sig själv. Det är bara att livet förändras och därmed förändras också ens egen utkikspunkt:

Skugges temperament är oförändrat. Hon skriver fortfarande kompromisslöst, känslosamt och utan att be om ursäkt. Reaktion snarare än eftertanke är fortfarande hennes signum. Det kan man gilla eller ogilla, men det torde ha framgått genom åren.
Det som har förändrats är Skugges tillvaro och liv. Hon är inte 16 och hon har tre barn, till exempel. Då är det väl en jäkla tur att hon inte beter sig som en 16-åring längre, eller?
Vem som helst borde kunna se det positiva i att man faktiskt inte måste vara exakt samma människa från tonåren och framåt.
Det är väl så. Tänkte på det när det uppenbarligen dök upp ett gammalt troll här. Som försökte att provocera. Och gav snabbt upp eftersom jag helt enkelt inte var speciellt intresserad. En del av vänner som möter mig idag känner varken igen mina åsikter som mitt temperament. Jag skulle inte vilja ha samma åsikter som jag hade då. Lika lite som att jag vill vara samma person som den sextonåriga Niclas Strandh.
Vi förändras helt enkelt. Blir äldre: ändrar socioekonomi, lär oss mer, förstår mer och ifrågasätter kanske de gamla sanningarna. Självklart – i grunden är diskussionen mellan EvS och LS relativt ointressant: vem som har det jobbigast är inte så intressant. Men kanske är det mer intressant att fundera om hur vi förändras, växer och rör oss vidare i livet.
Så jag tycker att den fråga som Sanna ställer är intressantare än den om vem som har rätt att vara stressad:
För egentligen. Är det Skugges uppgift, som offentligt känd figur som många har identifierat sig med, att även sedan hon fått tre barn förbli en självdestruktiv, självupptagen och sotögd tonåring som skriver om att hon är rädd för smör?
Skulle du vilja vara samma person som du var i tonåren? Varför måste en känd person vara det? Om dina åsikter har förändrats under de senaste tio-tolv åren: varför måste Linda Skugge fortsätta stå för sina gamla åsikter? (Fast hon passar illa som moraltant fortfarande).
Ps. Zytomierskas inlaga i “bloggkriget” är roande desperat. Stackars henne som inte får vara med och nu sluggar åt alla håll och kanter. Och nu vet vi om att Skugge bara leker sociala medier när hon får betalt. Bra – då behöver man inte följa henne om hon dyker upp nånstans. Sydsvenskans blogg har stängt kommentarerna – knappast comme il faut eller vad säger du Sören?
Reblog this post [with Zemanta]