Josh har skrivit en saga som förklarar det surrealistiska i hela FRA-galenskapen. För det börjar nu bli mer och mer galet. Och faktiskt riktigt otäckt.

En sak som jag funderat på är det faktum att den bild som givits av hur FRA skulle fungera är rent tekniskt felaktig som metafor (insåg att det blev skojigt det där…): deras ”metkrokar”-metafor är inte möjlig eftersom en sökning innebär snarare att man lägger ett nät där det som är stort nog (passar in i sökprofilen) fastnar. För att det ska fungera måste alla ”fiskar” (dvs. allas trafik) faktiskt passera – och det innebär att även om jag är oskyldig kanske jag är stor nog att fastna – av misstag.

Vad man inte vågar ta i sin mun är det faktum att kabelspaningen innebär mycket högre grad av underrättelseversionen av [[collateral damage]] när det gäller integritetskränkningar. För hur Åkesson och Tolgfors än vrider sig (som fiskar som råkat käka en för stor mask på dumkroken) så är det så att man kommer att titta i allas handväskor.

Jag undrar fasen vad i helvete Schlingmann egentligen pysslat med den senaste månaden: inte fasen är det krisarbete i varje fall (och jag funderar också som Hemliga Morsan varför inte Åkesson tar hjälp av någon som faktiskt kan det här med kommunikation).

Andra bloggar om: FRA, lagen, krisarbete, metafor, metkrok, fiskenät, Ingvar Åkesson, Tolgfors