Än lever hoppet om att FRA-lagen inte blir på riktigt

Till på onsdag ska jag ha skrivit 3000 tecken till SVT Opinion i något valfritt ämne. Funderar om jag ska skriva historien om när bloggosfären plötsligt tog makten: det som händer just nu med FRA-lagen. I snart en vecka har Knuffs landningssida endast bestått av bloggar, gigantiska mängder av länkande bloggar som alla tar upp FRA och den nya versionen av signalspaningslagen. Traditionella medier har inte hunnit med eller försöker argumentera för att “det är för sent“. För sent? Då har man verkligen lagt sig platt (rädda för att mista presstödet?) för politikerna.

Själv tycker jag att Federley är en av de få som verkligen visar kurage. Han är stenhård med att han faktiskt inte beslutat sig ännu men det finns fler som vågar att stå upp mot Firma Reinfeldt/Ask.

En del anser säkert att det väl inte kan vara så farligt. Men jag stödjer Falkvinges digitala skampåle – FRA-lagen är ett allvarligt hot mot demokratin, det är en utförsäljning av de grundlagar som gjort Sverige till ett föregångarland tidigare. Det handlar inte om mer kontroll av FRA utan av mindre, vilket den utmärkta artikeln i Fokus påpekar. Så det intressanta är att ungefär som Rick F gör: att börja att signalspana på vilka som uppenbart har ett intresse av att tysta svensken.

Jag kan peka ut tre. Ingvar Åkesson (inblandad i lagens författande som sedan blev generaldirektör för FRA), Michaela Dráb (inblandad i lagens författande som blev chefsjurist på FRA) och Daniel Ström (jurist på Försvarsdepartementet) som har skrivit stora delar av lagen.

Ingvar Åkesson har nu senast försökt att tysta PTS som försöker göra sitt jobb: att faktiskt hålla post- och teletrafik fri. Om Åkesson är en nyttig idiot eller en av de som orkestrerat det hela är en filosofisk fråga men det finns en agenda som är dold bakom det här. Tindra66 har hittat ett bra citat runt vad som uppenbarligen ett antal personer i Sverige, ointresserade av demokrati, intresserade av makt, söker:

Tystande i tysthet är strukturellt; det är en del av vårt vardagsliv; det är gränslöst och därför inpräglat i oss; det är ljudlöst och går därför obemärkt förbi; och det är dynamiskt i bemärkelsen att det breder ut sig och blir allt mer omfattande i vårt samhälle. Den strukturella karaktären på tystande “befriar” Statens representanter från ansvaret för det, dess alldagliga karaktär gör det oundvikligt ur de tystades synvinkel, dess karaktär av gränslöshet gör det särskilt effektivt i relation till individen, dess ljudlösa karaktär gör det lättare att legitimera och dess dynamiska karaktär dynamiska karaktär förvandlar det till en mekanism för nedtystande som kan bli alltmer pålitlig

Det mest oväntade inlägget, som helt klart är motståndsinriktat kommer från Tidningen Dagen, som mer och mer börjar bli intressant i opinionsfrågor genom att öppna upp och bli mer allmänt inriktad på samhällsfrågor.

dyslesbisk och Svensson har gjort en briljant film:

En hoppets film. Sannerligen.

Så jag tror att mina 3000 tecken kommer att handla om det här: när de sociala medierna plötsligt tog steget fram och visade att det gamla medielandskapet är omritat, att traditionella medieteorem är omintetgjorda och att alla har en megafon och kan använda den.

Skriv om det här, ni som har bloggar. Ni andra – varför inte ta det här som en anledning att börja att blogga? För det här är ett djupt hack i tiden: både för svensk demokrati men också för svensk opinionsmedia.

Uppdatering: Det är sorgligt att en person som Widar Andersson (som för övrigt testat på Bambuser) uppenbarligen väljer att gå i Bodströms ledband och välkomna FRA-lagen.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,