Andra sidan har läst riksdagsledamotens Jan Ericssons blog och det som kommer fram skrämmer. Det visar att den politiska sfären lämnat sitt demokratiska ansvar och gör i princip som de själva anser vara rätt.
Som riksdagsledamot måste man ibland ta ansvar även för beslut som inte är populära. Visst skulle det vara bekvämt att trycka på nej-knappen, och visst skulle det säkert bli populärt i vissa kretsar och ge mig som ledamot stort utrymme i media. Men jag tänker inte falla för frestelsen, utan kommer att rösta JA till förslaget nästa vecka (om inget oförutsett skulle inträffa). För mig handlar frågan både om tryggheten hos enskilda människor att staten respekterar deras privatliv och tryggheten att veta att Sverige har en modern underrättelsetjänst till skydd mot angrepp från främmande makt eller från terrorister. Jag är övertygad om att de flesta svenskar tycker att båda dessa saker är viktiga, och vår uppgift som politiker är att hitta en balans mellan dessa två intressen.
Undrar vad det oförutsedda skulle vara. Att hans hjärna plötsligt började att fungera? För Falkvinges analys är klockren:
Förespråkarna har hävdat att bara en ytterst liten del av trafiken kommer att faktiskt avlyssnas och sparas för analys, som ett resultat av väldigt sofistikerade sökbegrepp. Då har man helt ignorerat det som till och med Lagrådet påpekade rakt ut – integritetsintrånget sker när staten tilltvingar sig tillgång till den förtroliga korrespondensen och filtrerar den efter sökbegrepp, inte när något väljs ut för närmare granskning. Att sökbegreppen är automatiserade saknar betydelse i sammanhanget. Alla avlyssnas. Vad som väljs ut för närmare granskning, och processerna för det, är helt ointressant.
För det finns två starka skäl mot det som nu sker:
- Att man i demokratins namn ger prejudikat och instrument som i en annan tid lätt kan användas för att förtrycka, censurera och skapa en stat där det fria ordet är försvunnet.
- Att man skapar självcensur hos medborgarna och därmed också utövar tankekontroll redan när detta blir verkligt – i ett så kallat demokratiskt land.
Det sista visar Tomas exempel:
Satt på en pub med ett par kompisar och ämnet om avlyssningen kom upp. På mitt intiativ. Jag var intresserad av att höra deras åsikter om det hela, samt att sprida vad som håller på att hända ytterligare lite. Svaret jag fick gjorde mig dock ganska rädd. För svaret var uppgivet och gjordes med en axelryckning. Vem bryr sig? Det skulle ju ha blivit så här oavsett regering. Vi kan ändå inte påverka.
Ignoransen är total från jasägarnas sida. De söker uppenbarligen just detta. Reinfeldt själv är den som verkligen pysslar med vidrig propaganda. Att inte inse att den här frågan samlar alla – precis alla – oavsett partifärg är skrämmande och gör att jag vill rita en Hitlermustasch på statministern:
Fredrik Reinfeldt:
– Ska vi ha signalspaning ska den kunna ge resultat och vara lagreglerad. Så har det inte varit historiskt. Det låter som att det skulle vara en tydlig delning mellan vänstern och regeringens politik i denna fråga.
Min uppmaning till alla som läser det här och på något sätt vill påverka: delta i bloggbävningen. Skriv inlägg på era bloggar, länka till bra saker. Visa att bloggosfären faktiskt bryr sig. Modebloggar, vardagsbloggar – om alla i princip överflödar allt finns det inget att gömma sig bakom för Reinfeldt och andra.
Helt enkelt: Unleash BlogHell!
Andra bloggar om: FRA, avlyssning, signalspaning, politiker, bloggbävning, ignorans, självcensur, censur, lag, riksdag, politisk makt