Post Schlagerfestival

Det gick ju inte som någon riktigt tänkt sig. Den svarta svanen dök upp. Svenska tidningar frossar i krigsrubriker om fiasko och Perellis varumärke får sig en törn. Men jag älskar folks fullkomliga ologiska förklaringar:

Om vi överhuvudtaget ska ha en chans i den stora finalen måste vi skicka Carola såklart, skriver signaturen ”calvalle” i aftonbladet.se:s forum.

Visst. Carola har vunnit två gånger. Men man glömmer att Perelli har vunnit en gång. Och när de vann var det inte lika många länder som tävlade – alltså är det bara korkat att jämföra. Carola skulle inte ha en chans heller.

Mer roande är att svenskarna ”rasat” en smula mot vinnarens utvikningsbilder och förklarat att Charlotte minsann aldrig skulle:

Utvik finns inte på kartan. Inte en chans. Alla vill klä av artisterna och då gäller det att vara smart och inte ställa upp på det. Det är inte så begåvat. Charlotte har ju fått en massa erbjudanden. Men nej, nej.

Verkar som minnet är lite si och så med. För fru Perelli (och som Nilsson) var med ett antal gånger i Café… Så frågan är väl snarare hur management runt Perelli ska omdefiniera utvikningar.

Det som hände hände. Låten var inte tillräckligt bra i konkurrensen. Att sedan folkets röst oftast bevisar min tes att folk är idioter är en annan sak. Dock fick både Turkiet, Azerbadjan och Bosnien rätt bra med poäng. Tyvärr misslyckades även Frankrike, vars Sebastien var det mest galna jag sett. Snubben inhalerar helium på en schlagerscen…

Bäst var Luuk och hans sidekick var bäst. Björn Gustavssons ironi var idiotisk. För att förstå ironi måste man tro att publiken har samma preferenser och förkunskaper. Det har inte Europa: de har inte sett Killinggänget. Utan de såg bara en bortkommen ung pojke som inte kunde prata engelska och till och med gav Sverige tolv poäng. Jättekul för oss som vet vem han är. Idiotiskt för Sveriges bild i européernas ögon.