Sitter på tåget hem från Arlanda. Det är fullt. Jag som alltid trott att folk håller sig hemma på lördagskvällarna. Det gör de inte. De åker tåg.

Vädret i Köpenhamn var ok. Lite kallare i luften än i Stockholm faktiskt. Men det sken i alla fall upp och vi tog en sväng på Ströget; B1, B2 och jag. Ibland känns vi som seriefigurer. Vi försökte bland annat få en öl på Café Europa. Ett under av illa fungerande servis. Vi väntade, och väntade. Sen gav vi upp efter att vi också väntat länge på vår beställning, som visade sig försvunnit på vägen mellan vårt bord och bardisken… En annan upplevelse var när Björn hittade en kamerateknikbutik. Och kom ut med Manfrotto-kataloger en masse. Och en lycklig min.

Kvällen innan så landade vi i Köpenhamn efter att ha genomfört vår pitch, den där som jag jobbat med under flera veckor. Det gick… bra… men det var ändå märkligt. Det är ett komplext projekt, och därmed var också vår pitch relativt komplex – och framför allt lång. Ändå fick vi knappt 1,5 timmar på oss.

Som det ser ut kommer vi att köra presentationen ett antal gånger till, för flera andra inom företaget. Och förhoppningsvis också internationellt. Då får jag lufta min dalaengelska igen…

Vi käkade på en restaurang i Nyhavn. Sen gick vi till Streckers och där fick B2 en Dry Martini som bestod av isvatten. Och att få en ny var rena nojjan – de ville inte smaka eller på något sätt erkänna att de gjort fel. Trots att vi såg hur bruden bakom bardisken stod och skakade den i flera minuter, och sen lät den stå innan hon hällde upp drinken. Vi avslutade på ett mikrobryggeri som jag glömt namnet på. Deras Red Ale var jävligt trevlig. Nästa gång ska jag nog ta och läsa igenom The Beer Nuts förslag på att göra en dansk ölsejour.

Men nu siktar jag att för första gången på flera veckor faktiskt sitta på kontoret en hel vecka. Och kanske hinna organisera min dator. När jag bytte över så slängde jag bara in allt. Visserligen kan jag använda såväl Spotlight som Quicksilver och hitta det jag behöver men jag är ju egentligen lite smått ordningsfascistoid när det gäller filerna på min dator…

Och jag är jävligt glad att gräsbranden sker norr om Borlänge – så jag slipper åka buss och jävlas för en gång skull. Intressant är att Dalarnas Tidningar ännu inte insett att de måste bemanna webbredaktionen 24/7. Det mest självklara är att gå till den webben för att hitta info om en sån här sak – men där var det zip&nada.

Så snart är det taxi hem. Träffa mina små ättelägg och ge dem varsin dansk fotbollströja. Känns skönt.