… men fan. Jag är jag. Alla vet att jag alltid överlever. Transparens och presens. Men just nu, just ikväll känns depåerna tömda. Slut. Intressanta saker händer och har hänt. Inte nödvändigtvis trevliga men intressanta och upplysande.
Funderar om jag ska göra en liten vågad sak: att faktiskt ta den här kvällen off. Jag har sjuka högar att ta tag i egentligen, mängder av jobb som måste bli gjorda om jag inte i slutänden ska få lov att fimpa nästa veckas Disruptive-konferens. Samtidigt vet jag att jag får skit för om jag inte fixar grejerna till imorgon.
Förutom att jobba; bland annat har jag idag träffat en fantastisk förebild när det gäller chefskap och strategisk vilja, så har jag köpt två låtar på Itunes, den ena via min Ipod Touch (var ju tvungen att testa):
- ”Bird (live)” med Popsicle
- ”Förändring” med Kent
(lyssnar på Rapport) Reinfeldt får frågan om han som statsminister skulle diskuterat med apartheidregimen om Nelson Mandela, apropå att han mesar rejält om Kina och frågan om han tänker ta upp frågan om dissidenter. Han svarar undvikande på båda frågorna. Vi som minns tiden när Mandela satt fängslad minns också hur hårt många moderater kunde förklara att Mandela var kommunist och satt där han skulle (Robben Island). Så nej, Reinfeldt skulle knappast försökt ta upp en sån fråga då. Och han lär nog inte göra det nu.
Uppdatering: Att sossarna försöker lira moraliska högtstående när det gäller Kinafrågan känns nästintill ironiskt efter Perssons förklaringar om hur ordningssamt och fint det är i landet…