| Så man undrar vad man ska göra idag. Måste vi börja använda Twitter eller (otäcka tanke) gå tillbaka till Facebook? |
Uppdatering: Ovan är skrivet med Wavelog på min N95:a. Därav det korta stuket. För det är drygt att skriva längre texter på telefonens tangentbord – så är det ju tyvärr. Och när jag tittar på koden som Wavelog genererar blir jag fundersam om jag verkligen ska lägga 10 dollar1 på programmet. Det genererar tables som knappast känns så fasligt ’08.
Varför tjatar (vi) jag så mycket om Jaiku då? Well, de senaste månaderna har Jaiku utvecklats till en sorts radar, en sambandscentral för många av oss som rör oss inom sociala media-kretsarna. Från att vara en micro-blogg (som Twitter fortfarande är då det saknas vettiga kommentarsfunktioner där) har det blivit en livaktig community runt den del av sociala media-Sverige som tänker, lever och existerar inom de nyaste applikationerna och tjänsterna av sociala medier. Det är en mashup-tjänst samtidigt som det hela tiden sker ett samtal.
När det nu ligger nere blir det svårare att hitta varandra, Jaiku var en hubb runt vilken alla samlas och utgår ifrån. Spårbarheten var hög och nu blir det svårare, mer fragmenterat.
Gårdagskvällen innebar en maraton-bambusing av Björn F som saknade kontakten.
För många av oss innebär att Jaiku går ner i princip att förlora kontakten med en stor del av omvärlden. Fler och fler använder mail mindre och olika sociala nätverk mer, många i den här kretsen har tröttnat på Fejjan och använder det som en del av sitt nätverk – inte som en hubb (längre).
Vilket därmed för mig till min tanke: igår bubblade jag om problemet med att det finns så många liknande tjänster2 och att många kommer att försvinna i och med att såväl konjunkturen blir svårare men också att sociala medierna konsolideras. Samtidigt är det onekligen en nödvändighet med en större redundans så att man inte blir beroende av en teknisk plattform, av ett specifikt serverkluster. Å andra sidan så är det fullkomligt logiskt att en tjänst blir intressantast då flest människor fastnar där och skapar sin omkrets, sitt ”hem” just där. En svår nöt att knäcka helt enkelt: vi behöver rent tekniskt en redundans med flera tjänster, men som människor är vi benägna att fastna på ett ställe och bli beroende av just den tjänsten – och därmed den tekniska plattformen. Så även om sociala medier många gånger är distributed och chunkifierbara så skapas närvarokänslan på vissa ”öar”.