Fluktuationerna på världens börser fortsätter. Det intressanta är att idén fortfarande lever hos vissa: att vi idag, i en global ekonomi, ändå inte ska påverkas av varandra. Att börserna påverkas av varandra är knappast en ny tanke. Kina påpekar att man är påverkad av exporten till USA. Samtidigt är Japans kräftgång antagligen över, eftersom deras export till Kina är stor.
Många frågar sig självklart: varför har inte marknaden lärt sig? Problemet är att man måste välja konjunkturer eller en konstant låg alternativt ingen tillväxt. Hur menar jag då? Finansiella instrument bygger på att hela tiden söka höjd. Det är inte en låda som fylls upp till en viss gräns. Det bygger på att pengar flyttas, det bygger på låneinstrument vilket skapar höjd och även tillväxten. Att säga att ”nej, de borde låta bli att låna ut så mycket pengar” när amerikanska subprimelånen (sk skräplån: utlåning till privatpersoner som inte har full täckning för lånen. Utlånaren tar alltså en hög risk) kommer på tal innebär att man inte förstått strukturerna. Vi behöver lån för att skapa tillväxten – konsumtionen skapar efterfrågan och därmed höjd. Men precis som när man bygger en koloss av klossar så blir det mer och mer instabilt ju högre man bygger. Ju fler pengar som finns på marknaden, desto mindre blir varje enskild peng värd. Alltså faller klosstornet. Det är normalt. Det är vad som många spår händer just nu. Att det hela hänger ihop: att verkstadindustrin påverkas av en nedgång som startas av att banker får höga kreditförluster handlar helt enkelt om att ägandet är korsvis lagt. Kreditförlusterna ägs också inte helt av bankerna utan är också uppköpta av andra företag, som använder risken för att låna pengar för ytterligare köp: i andra segment.
Den andra möjligheten är att försöka låta tillväxten endast påverkas av organiska ekonomiska instrument: helt enkelt tar man då bort låneinstrumenten eller låter lån endast ske vid låg eller ingen risk. Det innebär att tillväxtkurvan blir stabil men lutningen mycket liten. Det låga risktagandet innebär att många företag aldrig kommer att starta, eller kunna växa. Det är helt enkelt ett rätt dumt sätt att bygga samhällen. Det skapar mycket mindre volatitet när det gäller människors möjlighet att röra sig i samhället, det skapar inlåsningseffekter i den personliga ekonomin – den som är fattig kan aldrig bli något annat än just detta.