Gårdagen kan sägas vara en svart måndag i börshistorien. För en gång skull fanns det anledning om att prata om ”fritt fall” från media, som jag annars brukar bli höggradigt irriterad på när det säger ”börsen föll med 0,2%” (man undrar om journalisterna ramlar ner från mattkanterna hemma). Frågan är om det här är början på en djup lågkonjunktur. Jag är ingen ekonom, jag kan inte ens räkna men jag är strateg och följer ekonominyheter slaviskt. Jag tror faktiskt inte att det här ännu är annat än en överhettad reaktion på amerikanska subprime-lån och nervositeten över att högkonjunkturen varit så … hög och relativt lång. Tittar man på den globala konjunkturen så är den visserligen het på gränsen till överhettad – inflationen ökar överallt. Men produktionen har inte nått brytpunkten ännu: efterfrågan är fortfarande högre än tillgången inom många segment. Det som är intressant är att Bush valde att göra en så pass liten förändring för att bekämpa en eventuell recession i USA. Det är onekligen så att man kan fundera över om det är medvetet: diskussionen har senaste tiden handlat om att USA inte längre är den globala ekonomins ”driver” – och Bush har med sitt val av åtgärder bevisat att så fortfarande är fallet. Vidare: det är en förklaringsmässigt självklar reaktion på ett antal negativa nyheter, däremot är den en smula … våldsam. Det är också än en gång ”tigerekonomierna” som startar utvecklingen, vilket klart ger en varningsflagg om en konjunktur som går in för krashlandning. Frågan är snarast vilken forskare som kommer att få rätt: de som menar att konjunkturförloppet, genom globaliseringen, blivit obsolet – höga konjunkturer flyttar sig snarare runt i de olika ekonomiska segmenten. Eller de som menar att globaliseringen snarare ger en konjunktur vars fluktuationer blir starkare genom att hela den globala ekonomin är hopkopplad.