Louise ger Björn en rejäl kyss. Dödskyss.

Ok jag vet att den är lång. Men Louises artikel om Elmbrandts samhällssyn: En lång kyss adjö: Eller lycka till Björn Elmbrant! är ruskigt bra!

Demokrati i Sverige har därför blivit likställt med ett ekonomiskt distributivt system som också avgör de ramar inom vilka självägandet och egendomsrätten ska tolereras. Även om socialdemokratin har förändrats så är fortfarande toleransen villkorad. Detta är lätt att glömma och kan inte tolkas som en nyliberal ordning. Det socialdemokratiskt formade villkoret för demokrati är alltjämt det statliga monopolet på välfärd.

Av detta drar jag slutsatsen något raljerande på följande vis:
Staten var en kass och inkompetent aktiespekulant, börsaktör och navigatör som bidrog till kaos på marknaden – staten bör därför öka styrandet och skydda aktörer ännu mer från effekter av marknaden.

Att människor är entusiastiska och drivande, arbetar 80 timmar i veckan och sammanblandar sin fritid med sitt arbete är inget bevis för att de är sjuka eller lever i en sjuk miljö. Det beror på valet och övriga livsvillkor.

Elmbrant formulerar att kapitalismens försvarare och kritiker mot de anti-kapitalistiska och anti-liberala tendenserna egentligen inte förstår demokrati, de till och med föraktar och motarbetar demokrati. Att vilja ha ett system där man väljer sitt eget öde är med andra ord odemokratiskt. Hur vi ser på statens roll i samhället är en ideologisk fråga.
Liberalism är inte att förakta demokrati. Det betyder emellertid att ha en annan syn om vad demokratin och staten ska innehålla och sköta. Det är inte en tro på barbari och civil upplösning. Kapitalistiska idéer kan nyttjas av i stort sett vilka ideologier som helst. Se bara på Kina. För liberalismen är kapitalism inte ett ekonomiskt system att välja, den är en naturlig konsekvens av ett frihetstänkande och en fri marknad där individuella fri- och rättigheter är starka.