Sanofi snubblar i sina försök att vara PK

Sanofi Pasteur MSD har beslutat sig för att bojkotta Veckorevyn på grund av deras skriverier om prostitution. Förklaringen ligger i att Sanofi väljer att se prostitution som ska vara fel och att bilden aldrig får vara att det kan vara ett fritt val:

Jag tycker hon [Louise Bratt;VR chefred] borde be om ursäkt till sina läsare och tala om vilket syfte som det var tänkt att den här ”storyn” skulle ge som den bevisligen inte gav, säger Therése Lange.

Det applåderas bland de personer som rasat mot VR:s val att publicera en positiv bild av en hora. Tittar man på vilka som applåderar så är det oftast vuxna – upprörda mammor, vuxna knallpulverfeminister och pk-bestrukna medieherrar. Jag har faktiskt inte sett någon yngre gå på i ullstrumporna (möjligen några förvirrade FI!-anhängare – som ändå inte läser VR). Det som däremot visat sig är att de flesta i VR:s målgrupp faktiskt inte är så upprörda – många verkar mer upprörda över vuxenvärldens upprördhet och vuxenvärldens uppenbara syn på unga tjejer som naiva mähän som inte kan göra sina egna val eller tänka själva. Den vanliga klyftan mellan vuxenvärldens klapp-på-huvudet-inställning och ungdomarnas höga känsla av egen integritet syns igen. I den målgruppen som faktiskt läser VR kommer tidningen att få ett starkare varumärke – de kommer att få fler ”brand fans” – genom att de faktiskt tar fajten mot ”vuxenvärlden”. Det här har hänt förut och kommer att, genom en konstant ökning av sociala mediers genomslagskraft, att bli ännu viktigare som fenomen. Vill man nå den målgrupp som är VR:s riktiga målgrupp så måste man fundera över vad den målgruppen upplever sig som och hur den uppfattar diskussionen runt publiceringen – inte reagera med en pk-aktig ryggmärgsinställning.

Och det är här som Sanofi gör ett dubbelfel. De utgår från den kritik som kommer från vuxenvärlden (ej VR:s målgrupp) eller de mest högljudda vänsterinriktade knallpulverfeministerna (både män och kvinnor) i den åldern (ej VR:s målgrupp) och väljer att ”ta sitt ansvar för varumärket” och bojkotta tidningen, de menar att man ska be om ursäkt åt målgruppen – trots att det inte är målgruppen som är upprörd. Det innebär att Sanofi väljer att gå emot den målgrupp de velat kommunicera med genom att faktiskt annonsera i tidningen – Sanofi säger till de som de ville prata med att de tror att de är lättledda, inte kan tänka själva och att Sanofi vet deras eget bästa. Det kommer att slå tillbaka på varumärket – varumärket har valt att liera sig med de som klappar målgruppen på huvudet. Det är en rätt kass utgångspunkt när man ska försöka att skapa en relation med sin målgrupp. Sanofi valde att lyssna på de som ropar högst istället för att analysera vem som är den primära (strategiska) målgruppen för Veckorevyn, och därigenom den primära (strategiska) målgruppen för företagets egen annonsering och varumärkesbyggande.

Var gick det fel? Well, tänker jag tillbaka har jag använt samma instrumentella synsätt när det gäller att tänka på medieval – att tänka linjärt och inte på målgruppen. Men desto mer jag läser och lär mig den nya mediearenans verklighet så måste man inse att det blir viktigare och viktigare att tänka på sin målgrupp som en person, lära sig deras sätt att tänka snarare än att fastna i sifferexcercerande räkning av huvuden.

Om Sanofi skulle vara ärligt intresserade av att bygga en relation med sin målgrupp via VR skulle de nu gjort tvärtom – ökat annonseringen och gått ut och sagt (inte via Resumé utan via bloggar som läses av målgruppen) att de anser att prostitution är något som måste diskuteras ur många perspektiv och att de stödjer VR:s val att publicera artikeln. Självklart skulle de påpekat att detta gör de för att de vet att VR:s läsare är intelligenta och självständigt tänkande unga kvinnor osv.

Ps. Att Sanofi själva inte bör ropa för högt på moral och etik är en annan fråga som dock är intressant utifrån perspektivet att försöka dölja sin egen smutstvätt genom att vifta med andras uppfattade fläckiga lakan. Ds.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,