Reinfeldt är fan en pr-katastrof

Och så gör han det igen: menar att en sak inte är en sak. Nu med de felskickade – och uppenbarligen lästa – socialdemokratiska mailen… I kvällens nyhetssändning från TV4 (cirka 1,30 in i inslaget) försöker han än en gång anklaga journalisterna för att vara ute i ogjort väder. Lär han sig aldrig? Var i helvete håller Schlingmann hus? Att försöka att använda en retorisk fint om ”ett e-brev vi inte bett om” är rena goddag yxskaft. Det är dags för Reinfeldt att ta en time out.

I grunden är det hela dålig IT-säkerhet inom riksdagen (vissa bloggare verkar försöka få det till att det skulle vara socialdemokraterna som styr e-postadresserna) det handlar om. Korkat att inte skapa ett bättre system för e-postadresser. Korkat av moderaterna att läsa den felskickade mailen. Men mest korkat av Reinfeldt att inte inse att hans cred för att ge sig på media är mycket låg.

Det är onekligen också fascinerande att Reinfeldt väljer att inte kommentera de nya siffror som visar att en hoper statssekreterare hos Alliansen säger sig köpt svartjobb och istället lite halvhjärtat ”skärpa tonen”. Istället plockar signalpolitiker major Björklund ytterligare moralpoäng genom att peka med hela handen och beordra ordning i leden, en ursäkt och hundra armhävningar (i det här fallet att se till att betala det som ska betalas till staten). Reinfeldt hade behövt göra det här för sin egen skull: som statsminister borde det vara hans grej men hela hans uppbyggda landsfaderlighet har under veckan fallit i bitar.

Jag skrev igår att Reinfeldt antingen är naiv eller dum. Naiviteten börjar visa sig när han förklarar att:

Man får helt enkelt förutsätta att människor lever laglydigt. Jag har i alla fall inte satt mig för att nu inleda den typen av utfrågningar.

Det hela blir också mycket märkligt då samma regering uppenbarligen utgår från att andra människor dvs. personer som uppbär socialförsäkringar, inte är ärliga utan finner det nödvändigt att ta krafttag mot ”fusket”. Särskilt när personer som arbetar med frågorna menar att skattefusket är mångdubbelt större än fusket inom socialförsäkringarna. Onekligen kan man då ställa sig frågan: varför väljer man att se socialförsäkringar som mer ”det gemensamma” än att underlåta att betala skatt? Det finns inte någon logik i att anse att skatter är fel men att socialförsäkringarna är rätt. Framförallt innebär det en moralisk moras om det så flagrant upplevs som om den som har mycket väljer att ställa sig utanför det gemensamma dvs. inte betala skatt men samtidigt försöker att strama åt bidragen inom socialförsäkringar med förklaringen om att det sker ett utbrett fusk.

Uppdatering: Är det ”moralfixering” som sker i den här diskursen? Fröken Look funderar över det, utifrån Synnovates undersökning där moderaternas opinionssiffror inte förändrats (en undersökning som Carl Melin sågar jämsmed eftersom frågorna är synnerligen märkliga).

I sin kamp om att positionera sig som makthavare mot makthavarna plockar medierna fram sitt tyngsta vapen: moralen. Media har sina egna tio guds bud som kan vara synnerligen användbara att snyta fram, för att stärka sin egen ställning och inte minst för att höja försäljningen av lösnummer.
Och plötsligt är media inte bara den tredje statsmakten, den granskande. De är även den lagstiftande och den dömande — om än bara i sitt eget förlovande tabloidland.

Jag vet inte. Det känns också som om det finns en sorts normalitetens diskurs när det gäller politikers misstag: de har gjort fel, någon annan har gjort fel och sluta i att allt är medias fel. Vill vi att media inte ska granska politiker? Slutsumman blir det när man menar att media blivit det som Johanna säger.

Uppdatering: Och nu kommer siffrorna som indikerar att de olika affärerna sänker moderaterna. Att Schlingmann försöker sig på en intressant teori visar mest hur pressad situationen är.

Uppdatering: SIFO:s undersökning på uppdrag av Westander visar däremot att Reinfeldt inte förlorar opinion gentemot Sahlin. Kan det helt enkelt handla om att Sahlin inte lyckats att sudda ut sina egna märkliga affärer för tio år sen. Westander gör själv en intressant tolkning av siffrorna:

Reinfeldts överläge tyder på att ministeravhopp, krognotor och svartjobbsdebatt snarare lett till minskat förtroende för politiker i allmänhet än för Fredrik Reinfeldt som statsminister

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,