Det var ett tag sedan – men nu är Magnus så där bra igen när han kallt kopplar greppet om Schenström-affären: Vem ljuger – Schenström eller Reinfeldt? och oavsett vilken politisk infärgning man har är det svårt att fundera över det hela. Att även andra inom alliansentyp alla andra1 uttalar sin fundersamhet över såväl hemligstämpel av jourlista som över Schenströms koll på läget är intressant – Reinfeldts/regeringens agerande i detta fall liknar snarare en gammal socialdemokratisk politik: som borgerligheten ofta varit idog i att hårt kritisera. Hemligstämplandet som politisk metod är knappast förenligt med den transparens som förr ansetts finnas inom liberal politik. Kritiken mot hanteringen av tsunamin börjar att få en fadd färg nu när Reinfeldt väljer att skydda sina egna genom hemligstämplande.

Pihlblad då? Tja, det är ju en sak att ha ett nätverk – en annan att hångla med en person närmast högsta politiska hönset i Sverige. Men att föra fram en renodlad objektivitet är omöjligt. I min uppsats om mediernas påverkan gjorde jag ett antal kvalitativa intervjuer med journalister på mindre lokalredaktioner och de gav samma bild som det här ger: närheten till dem man ska iaktta är problematisk men oerhört vanlig. Just när det gäller kopplingar mellan informationsansvariga och journalister blir det än knepigare då dessa ofta kommer från samma ”klass” – inte sällan finns det utbildningskopplingar och vänskap sedan studietiden.

En intressant sak i en av artiklarna är Martin Borgs uttalande:

Reinfeldt har väldigt få förtrogna. Ger man sig på någon av dem, då är det som att ge sig på någon i hans familj

Det bär onekligen tidener om fara för vänskapskorruption.

Uppdatering: Själv föreslår jag alla att bojkotta den krog, Judit & Bertil, som Schenström var och vinade på:

Utanför krogen står en stor skylt om att journalister eller fotografer från Aftonbladet inte är välkomna. Det var i Aftonbladet som bilderna på pussarna först publicerades.

Det där är helt enkelt ett sätt att förhindra medias arbete – och att faktiskt förklara att en viss grupp inte är välkomna på krogen: vilket vad jag vet egentligen är förbjudet.

Uppdatering: Sahlin har tur – GP hade inte kunnat skriva ”det här duger inte”. Han hade ju Danielsson…

Uppdatering: En ”time out”. Och nu börjar det röra sig inte bara inom socialdemokratin – ett antal allianspartipolitiker börjar att ifrågasätta Reinfeldt. Schenström är rätt kokt. De flesta bedömer att hon inte kommer tillbaka. Reinfeldt har investerat i princip det sista av det förtroende han hade kvar i Schenström. Att dels ifrågasätta medias hantering av en uppenbart intressant fråga och sedan aggressivt anklaga media för att ljuga är ingen god hantering.

”Vem har sagt att hon var berusad”? fräste Reinfeldt och fick snabbt TV4-reporterns svar i knät: ”Hon var jävligt glad i hatten”.

Jag säger som många andra: PR-hanteringen av kriser är inte Reinfeldts starkaste gren. Har han missat att omge sig med erfarenhet eller är det tanken att media betyder allt?

Uppdatering: Den mest udda vinkeln i hela historien är när Magdalena Ribbing skriver fem etikettsregler för politiska journalister…

Uppdatering: Jag vet inte men att såväl vänster som höger i början försökte få det till att vara en icke-nyhet känns idag lite som en missbedömning.

Uppdatering: Så var sagan över. Schenström får leta jobb på Prime eller Storåkers. Lena Mellin listar (för en gång skull) konkret de skäl som gör att det hela blivit en fet höna från en fjäder.

Uppdatering: Fler och fler börjar fundera över själva pussen: popjunkien lurar över att kalla det ”hångel”, Johanna funderar om Pansartaxen läst in sig på ny forskning om pussars välgörande verkan.
Andra börjar fundera varför Pihlblad inte får spö. Mymlan är en smula konspiratorisk.
Och Reinfeldt räddar det som räddas kan:

Han konstaterade samtidigt att Schenström genom att inte berätta allt om hur mycket hon druckit under den omskrivna kvällen med en journalist, förbrukat sitt förtroende som statssekreterare.

Problemet är väl att ingen jävel tror honom. Särskilt då hela hemligstämpeln uppenbart är ett försök att mörka Schenströms handlande.

Uppdatering: Anna Sjödin försvarar Schenström… snacka om att totalt haverera i politiskt förtroende… Och Stickan ger en rejäl dagssedel.

Uppdatering: PGW tjuvlyssnar på hur hela storyn kom till. Eller nåt.
Ljungkvist – som var bra först kommer nu med en märklig postning där han dels utgår från att Schenström och Pihlblad drack billigt rödtjut och därmed räknar ut att hon skulle ha närmare två promille efter kvällen. Lågt och lite fånigt.

Uppdatering: Brygubben funderar över det hela.

Uppdatering: Malin Siwe gör en omvänd pr-take – ”storm i vinglas, ingen är upprörd men ändå måste hon avgå”. Timbro försöker att sejfa en kultur…

Andra bloggar om: Ulrica Schenström, puss, krog, statsekreterare, Alliansen, Reinfeldt, vin, Anna Sjödin, Stig-Björn Ljungren, Pihlblad, jour, hångel, mörka sanningar

1. Allianspartierna använder sig av de fd partiledarna för att föra fram sina budskap eftersom det annars skulle innebära en allvarlig PR-spricka för regeringen om Maud och de andra påpekade att deras ”chef” gjort något utan att de andra var med på det. [↩]