Jag kan bli lite fundersam över hur alla de som förut försvarade att muslimer kände sig kränkta över Muhammedbilderna och menade att det inte handlade om yttrandefrihet nu förklarar sin tidigare åsikt, efter att Lars Vilks och chefredaktören för NENA blivit mordhotade. Precis som Niklas Ekdal skriver så upplever jag det här som ett eko av hotet mot Salman Rushdie – det bygger på samma grund: att profeten inte får omtalas, avbildas eller porträtteras på något sätt som strider mot Koranens dogmer.

All diskussion om uppsåt, kränkningar och konstnärlig kvalitet skjuts i bakgrunden. Här handlar det enbart om att försvara det öppna samhället mot dem som med våld vill skicka oss tillbaka till medeltiden.

Det är ett reellt mordhot som nu faller över dessa, och vars syfte inte är att hota just dessa två utan att tysta varje tänkbar kritik mot religionen. För Al Quaida vet att varje chefredaktör efter det här kommer att tänka ett par gånger extra och många kommer att välja att inte publicera saker som kan vara kritiska mot islam. Terrorismens idé är inte våldet i sig utan att tysta samtalet. Ekdal menar att det inte är rationellt att hotet läggs mot NENA, vilket jag tycker att det är – enligt just den tanken att visa att deras terror når även till mindre tidningar: ”vi vet var du bor” även om du är chefis på en landsortstidning.

Jinge är skeptisk, och i kommentarerna flödar konspirationsteorierna. Själv vill jag bara påpeka att Newswine, som Jinge kallar ”nyhetssajt” är en användargenererad sida där ingen som helst kontroll sker av vad som är rätt eller inte. Att hänvisa till den som källa är ungefär som att mena att något på Stumbleupon eller Digg kommer från en ”redaktion”. Opassande kliver omkring på en tunn tråd. Haggaj visar snarare att det är skillnad på konst och konst – eller menar han att Rushdies medvetna provokation också var tröttsam? Och Harsing försöker på säga att å ena sidan så är yttrandefrihet viktig men å andra sidan så ska det som andra håller heligt skyddas. En fullkomligt omöjligt ekvation enligt mitt förmenande.

Men Jinge och andra ställer ändå en intressant fråga: spelar det någon roll? Nej, inte nödvändigtvis. Hotet är utsagt och det riktar sig mot tryckfrihet och yttrandefrihet. Vilket bör få personer med intresse av fritt utbyte av tankar och ord (och bilder) att kritisera – för oavsett om hotet är reellt Al Quaida eller kommer från någon som vill skapa en double jeopardy-effekt så innebär det att människor skräms till tystnad.

Övrigt teoretiserande blir därmed sekundärt.

Andra om: dödshot, Al-Quaida, Vilks, yttrandefrihet, pressfrihet